Fucking Tuesday
Näädå jag är inte på så rackigt humör som rubriken antyder. Men jag avskyr tisdagar. Det har aldrig hänt något bra en tisdag, det säger jag bara. Gnällgnällgnäll. Gnäll.
Regn imorse igen. Härligt att få se ut som en jäkla mupp osminkad och i regnkläder. Nu är den mysiga delen av hösten över, helt klart. Nu är det bara en lång, mörk och regnig transportsträcka fram till advent. Det är ungefär vid den här tiden som mitt extra vinterfläsk oftast börjar ta form. Det är liksom så lockande att äta lite extra snask när det är så här murrigt! Och fika the och ostmackor på kvällen, istället för lite lättyoghurt..... Men jag kämpar, vill inte blir fet. Eller förlåt, fetare. Helst skulle jag vilja magra av så mycket så att det genererade kommentarer i stil med "ooo, vad smaaaaal du blivit, är du sjuk?". Jepp, det sjuka idealet har mig helt i sitt våld..=).
Nä nu ska jag sluta babbla och jobba istället. Klart mycket mer konstruktivt.
Regn imorse igen. Härligt att få se ut som en jäkla mupp osminkad och i regnkläder. Nu är den mysiga delen av hösten över, helt klart. Nu är det bara en lång, mörk och regnig transportsträcka fram till advent. Det är ungefär vid den här tiden som mitt extra vinterfläsk oftast börjar ta form. Det är liksom så lockande att äta lite extra snask när det är så här murrigt! Och fika the och ostmackor på kvällen, istället för lite lättyoghurt..... Men jag kämpar, vill inte blir fet. Eller förlåt, fetare. Helst skulle jag vilja magra av så mycket så att det genererade kommentarer i stil med "ooo, vad smaaaaal du blivit, är du sjuk?". Jepp, det sjuka idealet har mig helt i sitt våld..=).
Nä nu ska jag sluta babbla och jobba istället. Klart mycket mer konstruktivt.
This is it
Idag är det dags. För mig att säga upp mig. Känns förjävligt.
Oooooooo, djupa andetag. Första dagen på monsterveckan dessutom. Jippi vilken timing! Dagen i månaden när jag är som mest psykiskt labil. Om min chef är elak kommer jag att börja gråta, inte tu tal om den saken. Jaja, då är det väl så då.
Lugn och fin, lugn och fin, lugn och fin.
Oooooooo, djupa andetag. Första dagen på monsterveckan dessutom. Jippi vilken timing! Dagen i månaden när jag är som mest psykiskt labil. Om min chef är elak kommer jag att börja gråta, inte tu tal om den saken. Jaja, då är det väl så då.
Lugn och fin, lugn och fin, lugn och fin.
Nothing special, really
Detta är ingen dag att lägga på minnet. Hetsigt som satan på jobbet, i kombination med en konflikt med en kollega. Kunde varit bätte rent arbetsmässigt, om man säger så. For och tränade, gick ganska bra, och sen har jag badat och myst. Klart bättre avslutning på dagen än början i alla fall.
Att hitta mening och lycka i vardagen, det är sannerligen inte lätt. Eller är det så att jag fokuserar för mycket på det för att jag är en depressiv personlighet? Det är kanske inte möjligt att se mening i precis varje dag som är precis lika alla andra? Jag har då inte lyckats. Ändå mår jag rätt bra just nu. Men det är liksom emformigt. Jag vill att det ska hända nåt!! Något utöver det vanliga som får dagen att känna svärd att minnas, liksom. Inte bara jobba, träna, äta, sova till jag dör. Ändå har jag det ju jättebra! Är jag en sån som alltid kommer vara fylld av längtan efter något ouppnåeligt? Det är min teori. Det är viss sorts människor som är så, tror jag. Potentiella missbruks-personligeheter också för den delen. Deppressiva som sagt.... Tjoho.
Nä, jag ska stänga ner nu. Kanske att morgondagen blir rolig? Kanske händer något spännande imorgon? Onsdag. Helt klart en miljon gånger bättre än tisdag! Lill-lördag. Nå, nu ska vi kanske inte överdriva...
Well, gonatt.
Att hitta mening och lycka i vardagen, det är sannerligen inte lätt. Eller är det så att jag fokuserar för mycket på det för att jag är en depressiv personlighet? Det är kanske inte möjligt att se mening i precis varje dag som är precis lika alla andra? Jag har då inte lyckats. Ändå mår jag rätt bra just nu. Men det är liksom emformigt. Jag vill att det ska hända nåt!! Något utöver det vanliga som får dagen att känna svärd att minnas, liksom. Inte bara jobba, träna, äta, sova till jag dör. Ändå har jag det ju jättebra! Är jag en sån som alltid kommer vara fylld av längtan efter något ouppnåeligt? Det är min teori. Det är viss sorts människor som är så, tror jag. Potentiella missbruks-personligeheter också för den delen. Deppressiva som sagt.... Tjoho.
Nä, jag ska stänga ner nu. Kanske att morgondagen blir rolig? Kanske händer något spännande imorgon? Onsdag. Helt klart en miljon gånger bättre än tisdag! Lill-lördag. Nå, nu ska vi kanske inte överdriva...
Well, gonatt.
Dagens Outfit
Varken tid eller lust att ta några bilder idag. Helt oinspirerad. Så det så.
♥ Jeans m. hög midja - HM
♥ Grå topp - Lindex
♥ Beige polotröja - Vero Moda
♥ Svarta skor - Vagabond
♥ Marinblå jacka - Peak Performance
♥ Mössa och handskar
♥ Grå topp - Lindex
♥ Beige polotröja - Vero Moda
♥ Svarta skor - Vagabond
♥ Marinblå jacka - Peak Performance
♥ Mössa och handskar
Förändringar
Det är ganska spännande vilka vändningar livet tar. För bara knappt 1,5 år sedan såg mitt liv väldigt annorlunda ut - det har hänt mycket sedan dess. När jag mår riktigt, riktigt dåligt, inte bara lite allmänna ilandsproblem, är det sådana tankar som får mig att orka. Just att det kan hända stora saker bara från en dag till en annan. Att man aldrig riktigt vet vad som ska hända, att ingenting är statiskt. Även om det såklart innebär att det kan hända hemska saker också, så är det ändå en tröst. Det är just efter riktigt jobbiga perioder som de stora förändringarna i mitt liv skett. Eller jag har fått dem att ske, egentligen. Jag tror inte direkt på ödet - att det skulle finnas en utstakad väg - utan snarare att man styr sitt eget liv. Däremot uppstår det ju tillfällen och chanser och där gäller det ju att ta dem.... Well, jag känner mig lite filosofisk idag, uppenbarligen. Det bara slår mig hur spännande det kan vara att leva om man bara orkar. Gör man det kan man ju få uppleva och uträtta hur mycket spännande som helst. Det enda som begränsar är ju jag själv. Det är dock fullt tillräckligt för det mesta..=).
Low
Vissa dagar känns livet knappt värt att leva. Varför håller man på? Hur ska man orka i kanske 60 år till? Vad tusan är meningen med alltihop - känns som om jag kämpar och kämpar bara för att tryckas ner igen, gång på gång.
Idag är en sån dag. Jag borde egentligen verkligen inte gnälla, det har hänt en massa bra saker de senaste dagarna. Men ändå. Jag känner mig helt uttömd på energi och livslust. Varför är jag sådan att jag måste fokusera på det negativa? Bland alla händelser, varav de allra flesta är positiva, pillar jag ut det negativa och väljer att vältra mig i det. Verkligen fokusera bara på det och inte se det som är bra. Suck. Jag vet att det är en mycket dålig sida, eller karaktärsdrag. Jag jobbar på det, eller jag önskar att jag gjorde det, egenligen konstaterar jag väl bara och fortsätter som vanligt.
Blir man klokare med åren tro?
Idag är en sån dag. Jag borde egentligen verkligen inte gnälla, det har hänt en massa bra saker de senaste dagarna. Men ändå. Jag känner mig helt uttömd på energi och livslust. Varför är jag sådan att jag måste fokusera på det negativa? Bland alla händelser, varav de allra flesta är positiva, pillar jag ut det negativa och väljer att vältra mig i det. Verkligen fokusera bara på det och inte se det som är bra. Suck. Jag vet att det är en mycket dålig sida, eller karaktärsdrag. Jag jobbar på det, eller jag önskar att jag gjorde det, egenligen konstaterar jag väl bara och fortsätter som vanligt.
Blir man klokare med åren tro?
Grattis D
Stort grattis till min underbare älskling som fyller år idag! Jag är så tacksam och lycklig för varje dag jag får leva tillsammans med dig. Kram!
...om det här är ett liv med nån mening i..
Onsdag förmiddag. Fortfarande ur lag, eftersom jag ännu inte fått besked om något ganska livsavgörande. Väldigt påfrestande. Är det något jag verkligen inte kan hantera på ett bra sätt så är det väntan. Köa är otroligt frustrerande - jag vill arg och stressad. Den här situationen är snarlik, plus att jag dessutom inte vet när jag får veta något! Om man vet att man måste vänta, säg tio dagar, på någonting då är det helt ok. Då rättar jag liksom in mig efter det. Men att inte ha en aning, utan att hela tiden vara beredd liksom, det är hemskt. Hela min kropp slår bakut - jag blir illamående, nervig och får svårt att koncentrera mig. Att hantera annan typ av stress, som inte rör mig personligen, det är en helt annan sak. Då kan jag hålla mig lugn och samlad och till och med bli mer effektiv. Men detta.... Usch.
I övrigt är jag dock glad för att det är onsdag och därmed bara två dagar kvar tills det är fredag och jag får tjejbesök! Ska bli väldigt trevligt att träffa er och dessutom få ett avbrott i väntandet...
I övrigt är jag dock glad för att det är onsdag och därmed bara två dagar kvar tills det är fredag och jag får tjejbesök! Ska bli väldigt trevligt att träffa er och dessutom få ett avbrott i väntandet...
Nya tag
Gårdagskvällen såg ut att bli en mental katastrof. Det hände lite grejer som gjorde mig helt förstörd och jag ville bara krypa in under sängen, ta ett litet piller och sväva iväg. Men! Vi satt uppe sent och pratade istället. Hopkrupna i soffan med lite tröst-baileys satt vi och dissikerade diverse problem. Jätteskönt... Jag somnade som en stock när vi väl gick och la oss och har sovit jättebra. Idag känns det mycket bättre. Min allra käraste D, vad skulle jag göra utan dig..? Du är helt fantastisk.
Oro i kroppen
Underbar höstdag idag - soligt, klart och kallt. Känner mig inte direkt i någon god form, trots att jag är pigg och utsövd. Har som en oro i kroppen, magen är jätteledsen och jag är liksom nipprig. Det är iofs inte alls konstigt med tanke på saker och ting, men ändå. Det gör det inte roligare på något sätt.
Förändring??
Ojoj nu håller det på att hända stora saker i livet igen. Kanske.
Känner hur adrenalinet strömmar ut i kroppen. Villvillvill! Håller tummarna hårt! Åååå hoppas att jag slipper bli besviken igen.
Känner hur adrenalinet strömmar ut i kroppen. Villvillvill! Håller tummarna hårt! Åååå hoppas att jag slipper bli besviken igen.
Positivt tänkande
Jag har alltid tyckt om hösten. Jag tycker om att man får klä på sig, att man kan tända ljus och sitta och kura i stora gosiga tröjor och tofflor. Och dricka te utan att få värmeslag på kuppen. Dessutom fyller både jag själv och D år på hösten vilket såklart generar en del skojigheter och planering. Slutligen så har man ju julen att se fram emot under hösten! Jag tycker om julen - återigen handlar det om det här med att mysa och tända ljus..=). Nuförtiden är dessutom julen enbart en positiv händelse, till skillnad från när jag pluggade och man hade två-tre tentor att överleva innan man fick jullov. Veckorna innan jul gick alltid så sjukt fort och var fyllda av ångest och råplugg. När man väl blev ledig så var man så himla trött att det knappt gick att njuta av det. Så är det inte nu längre!!
Trots allt detta så är det lätt att bli nedstämd när det blir allt mökare och det bara regnar och regnar. Så jag försöker tänka positivt och se till att ha lite saker att se fram mot under höstrusksveckorna! Först ut är en liten tripp till Stockholm - för att kika in J´s nya lägenhet och hälsa på systeryster och änglarna. Ser fram mot det jättemycket - saknar dig J! Systeryster också såklart... Därefter i almanackan kommer D´s födelsedag. Har ännu inte gjort upp några planer för det och även om jag hade det tänker jag inte skriva om dem här..=). Sen kommer min födelsedag - och då ska systeryster komma på besök. Nånstans där emellan min och D´s födelsedag ska vi dessutom ha en kombinerad födelsedagsfest. Sen i november bär det av till Malmö en långhelg för att besöka kompisar till D. Das war alles. Resten av hösten får jag fokusera på julen och planera julklappsinköp för att hålla ångesten i schack...=).
Trots allt detta så är det lätt att bli nedstämd när det blir allt mökare och det bara regnar och regnar. Så jag försöker tänka positivt och se till att ha lite saker att se fram mot under höstrusksveckorna! Först ut är en liten tripp till Stockholm - för att kika in J´s nya lägenhet och hälsa på systeryster och änglarna. Ser fram mot det jättemycket - saknar dig J! Systeryster också såklart... Därefter i almanackan kommer D´s födelsedag. Har ännu inte gjort upp några planer för det och även om jag hade det tänker jag inte skriva om dem här..=). Sen kommer min födelsedag - och då ska systeryster komma på besök. Nånstans där emellan min och D´s födelsedag ska vi dessutom ha en kombinerad födelsedagsfest. Sen i november bär det av till Malmö en långhelg för att besöka kompisar till D. Das war alles. Resten av hösten får jag fokusera på julen och planera julklappsinköp för att hålla ångesten i schack...=).
Out of hope
Jobbjobbjobb. Stress stress stress. Jobba, äta, träna, sova, jobba, äta, träna, sova. Ska det vara såhär?? I 40 jävla år till??? Va? Eller vaddå, efter 40 år blir det äta, sova, äta sova istället. Kanske träning också, förresten.
Är det värt det, verkligen? Varför håller man på, vad är det som driver? Överlevnadsinstinkt kanske? För någon direkt livslust kan jag inte påstå att jag känner. Skulle vara ganska befriande att slippa alltihop.
Är det värt det, verkligen? Varför håller man på, vad är det som driver? Överlevnadsinstinkt kanske? För någon direkt livslust kan jag inte påstå att jag känner. Skulle vara ganska befriande att slippa alltihop.
Skräpdagen fortsätter
Jaha, en portion fullkornspasta med köttfärssås och inte mindre än 4 havreflarn senare. Jag är så tragisk. Så fort jag känner mig ur sliten och ledsen så blir jag snaskarsugen. Vilket endast resulterar i att jag känner mig sliten, leden och fet. Men socker och fett tröstar för stunden och jag äääär så svag. Om suget lagt sig? Inte då. Nu drömmer jag vidare om choklad och salta fiskar. Mmmmm...
Nä, usch nu måste jag skriva vidare på ett mötesprotokoll... Djuuuupa suckar.
Nä, usch nu måste jag skriva vidare på ett mötesprotokoll... Djuuuupa suckar.
Konstnärliga Försök
Köpte ju en digital systemkamera för ett tag sen. Här kommer ett litet urval av våra försök att åstadkomma konstnärliga foton hittills!
På bilden nedanför är det jag och Cisco, en av mina föräldrars hundar, en svart schäfer. Älskar den här bilden. Han är helt underbar den hunden, världens snällaste!
Den här bilden tog ut genom vårt sovrumsfönster tidigt en morgon när det brann i stan, bara något kvarter bort. Det är brandröken som ser ut som dimma.
Kasper som längtansfullt spanar ut genom balkongdörren....
På bilden nedanför är det jag och Cisco, en av mina föräldrars hundar, en svart schäfer. Älskar den här bilden. Han är helt underbar den hunden, världens snällaste!
Den här bilden tog ut genom vårt sovrumsfönster tidigt en morgon när det brann i stan, bara något kvarter bort. Det är brandröken som ser ut som dimma.
Kasper som längtansfullt spanar ut genom balkongdörren....
Mindre än en vecka kvar!!
Jaa, herrejävlar nu är det bara 6 dagar tills vi åker! Otroligt, fantastiskt skönt! Och bara fem dagar att jobba innan jag har två veckors semester....=). Jag kan knappt bärga mig. Dessa fem dagar kommer nog att bli väldigt långa och jobbiga dock. Men när jag vet att jag kommer få vila ut ordentligt sen så ska det nog gå finfint!
Mörkret skingras
Monstret anlände igår kväll och precis som tidigare så har det en förlösande effekt. I dubbel bemärkelse om man tänker närmare på det, hehe.
Det känns lättare idag, tack och lov. Känns inte som jag sitter instängd i en brunn längre riktigt - någon har lättat på locket där uppe och jag kan iaf se lite ljus sippra in. Bara att börja den jävla klättringen då - igen. Detta är metaforernas dag, som ni märker. Är lättare att skriva om jobbiga saker i metaforer och med glimten i ögat. Skumt, men så är det. Blir så melodramatiskt annars. Som att det är så himla synd om mig, liksom. Det är det inte, det är inte det som är poängen. Tyckte jag synd om mig själv skulle det ju vara för att jag tyckte att jag förtjänade att ha det bättre och det vet jag inte riktigt om jag tycker att jag gör... Man mår väl lite som man förtjänar antar jag. En del reder ut sina problem, andra inte och då kanske man kan få skylla sig själv?? Jag vet inte. Att få en diagnos på sig är ju också ett sätt att lösa problemen - man fråntar sig därmed en hel del av ansvaret. har nåt att skylla på liksom. Har aldrig varit särskilt sugen på det. Vet inte om jag vill veta egentligen. Dessutom är jag sån att jag tror (VET, hehe) själv allra bäst allt om mig själv. Har svårt att lita på någon läkare/psykolog. De känner ju inte mig. På riktigt.
Well, dags att jobba vidare. Det är förresten sol idag också. Kan också vara en orsak till att det känns lite lättare.
Aningen lugnare
Efter att ha tillbringat den senaste timmen åt att samtala med min chef så mår jag aningen bättre. Det verkar faktiskt som om jag, ännu så länge åtminstone, har situationen under kontroll. Han verkade ganska lugn. Eller så låtsas han bara för att han ser paniken i mitt ansikte?? Nja, vi måste ju ändå genomföra det här projektet så jag tror faktiskt inte det. Och är han lugn så ska väl inte jag heller behöva vara fullkomligt panikslagen? Lite allmänt vardagsnojig kanske räcker? Ska försöka att uppnå det. Det här tillståndet är ohållbart.
Logik
Det är ganska intressant att jag som vanligtvis betraktar mig själv som ganska normalt begåvad kan vara så dum ibland. Jag går i väntans stunder på Monstert. Till följd av detta så har jag svullnat upp och jag kan helt enkelt inte hantera det på ett sansat sätt. Beställde en kjol för ett tag sen i min vanliga storlek. Så kom den i fredags och visst, den satt som ett ålaskinn i midjan. Till saken hör att jag alltid har storlek 36, det är inte så att det varierar. I varje fall inte på byxor, kjolar och dylikt. Jag vet, egentligen, att det beror på det jävla monstert och det kommer försvinna om några dagar, men det hjälper inte. Jag blir helt knäckt. Sen är det ju så att det är annat som sliter på mitt mående just nu och detta blir liksom droppen. Mitt sätt att hantera all slags ångest och stress är ju att bli självdestruktiv och hata min kropp. Självfallet är det inte något undantag denna gång. Man blir så trött. Tack gode gud att det är knappt två veckor kvar tills det är dags att svassa omkring i bikini!! Hade det varit mindre hade jag blivit tvungen att svälta mig själv på riktigt. Nu väntar jag och hoppas. Kan inte jag drabbas av inälvsmask så att jag magrar av en 10 kg? Kan nöja mig med 6-7 kg också och helst tar jag en inälvsmask som det räcker med att äta lite antibiotika sen, för att bli av med. Snälla söta inälvsmasken. Jag är säkert jättetrevlig att vara inuti.
Jag är självklart inte allvarlig nu. Inte helt åtminstone. Det skulle gå bra med någon hormonell rubbning också, typ att sköldkörteln blev riktigt hypad. Så att ämnesomsättningen blev helt enorm..... Fascinerande tanke.
Jag är självklart inte allvarlig nu. Inte helt åtminstone. Det skulle gå bra med någon hormonell rubbning också, typ att sköldkörteln blev riktigt hypad. Så att ämnesomsättningen blev helt enorm..... Fascinerande tanke.
Kärlek
Jag var väldigt trött och ganska grinig när jag kom hem igår kväll efter en lååång arbetsdag. Vad hade min underbare älskling gjort då? Jo, han hade struntat i träningen och åkt direkt hem och lagat fin överraskningsmiddag till mig istället. Hela lägenheten luktade himmelskt när jag kom in, bordet var fint dukat och så fick jag en överraskningspresent. Tror ni mitt humör steg något? Jo, en aning. Är så härligt att bli överraskad! Speciellt när man minst anar det och behöver det som mest! Du är underbar min D, bara så att du vet...
