Bebismagen i slutet av vecka 21
24 april 2008
Jäklar, tänk att april snart har gått! Det är helt otroligt vad tiden rasslar iväg. Jag minns när jag var liten och tänkte typ att, "ååå år 2000 då fyller jag 20 år! Då är jag minsann vuxen!"
Det var åtta år sen. Läskigt! Det här med att "bli vuxen" är knepigt. Jag måste nog säga att jag kände mig bra mycket mer vuxen för åtta år sen än jag gör nu. Fast nu är jag gift, har köpt hus och ska snart ha barn - går det att få fler vuxenpoäng?? Fniss.
Nåja, livet är fantastiskt, och det gäller att försöka njuta av det och uppskatta varje dag, varje ögonblick, för det går så himla fort. Vips sitter man ju där, gammal och undrar vad tusan som hände....
För något år sen hade jag ofta ångest över att jag inte var nöjd med mitt liv. Det kändes lite som att jag "nöjde" mig och jag kunde inte se mig själv fortsätta likadant resten av mitt liv. Nu är det annorlunda. Som det känns idag är jag lycklig och helt nöjd med mitt liv. Självklart jag bra och dåliga dagar och gnäller en hel del, men grundtonen är en helt annan nu är tidigare. Det är så underbart att känna tilltro och glädje inför framtiden! Visst är jag lite skraj för att bli mamma och att flytta till hus, men innerst inne vet jag att det kommer bli fantastiskt.
Och blir det inte det så vet jag att jag har förmågan och styrkan att ändra och förändra mitt liv så att det hamnar på en väg som känns rätt - igen.
Det är väl förmodligen den insikten som ger de allra tyngsta vuxenpoängen..:).
Det var åtta år sen. Läskigt! Det här med att "bli vuxen" är knepigt. Jag måste nog säga att jag kände mig bra mycket mer vuxen för åtta år sen än jag gör nu. Fast nu är jag gift, har köpt hus och ska snart ha barn - går det att få fler vuxenpoäng?? Fniss.
Nåja, livet är fantastiskt, och det gäller att försöka njuta av det och uppskatta varje dag, varje ögonblick, för det går så himla fort. Vips sitter man ju där, gammal och undrar vad tusan som hände....
För något år sen hade jag ofta ångest över att jag inte var nöjd med mitt liv. Det kändes lite som att jag "nöjde" mig och jag kunde inte se mig själv fortsätta likadant resten av mitt liv. Nu är det annorlunda. Som det känns idag är jag lycklig och helt nöjd med mitt liv. Självklart jag bra och dåliga dagar och gnäller en hel del, men grundtonen är en helt annan nu är tidigare. Det är så underbart att känna tilltro och glädje inför framtiden! Visst är jag lite skraj för att bli mamma och att flytta till hus, men innerst inne vet jag att det kommer bli fantastiskt.
Och blir det inte det så vet jag att jag har förmågan och styrkan att ändra och förändra mitt liv så att det hamnar på en väg som känns rätt - igen.
Det är väl förmodligen den insikten som ger de allra tyngsta vuxenpoängen..:).
Något knas
Någonting är inte som det ska med mig idag. Ända sedan jag vaknade imorse har jag varit sjuuukt trött. Inte sådär bara uttråkat trött eller som att jag skulle sovit för lite, för det har jag verkligen inte gjort. Snarare har det varit en sån förlamande trötthet och så att jag nästan somnat under fikarasterna när jag inte haft koncentrationen uppe.
Dessutom har jag haft läskiga kramper och smärtor i nedre delen av magen. Var så pass illa att jag bestämde mig för att ringa D och åka till akuten, men det lättade, tack och lov. Men det är otäckt!! Måtte det inte hända något med vår lilla bebis!
Planen var att jag skulle träna direkt efter jobbet idag, men av förklarliga skäl blir det inget av med det. Jag tänker traska raka vägen hem och lägga mig i soffan istället. Fåse om jag känner mig piggare senare så kanske det blir en promenad...
Dessutom har jag haft läskiga kramper och smärtor i nedre delen av magen. Var så pass illa att jag bestämde mig för att ringa D och åka till akuten, men det lättade, tack och lov. Men det är otäckt!! Måtte det inte hända något med vår lilla bebis!
Planen var att jag skulle träna direkt efter jobbet idag, men av förklarliga skäl blir det inget av med det. Jag tänker traska raka vägen hem och lägga mig i soffan istället. Fåse om jag känner mig piggare senare så kanske det blir en promenad...
Särlek
Gårdagskvällen räddades av min helt underbare man som alltid kan jaga bort mina demoner. Vid vissa tillfällen blir det mer tydligt än annars hur otroligt fantastisk han är! Han får mig att känna mig vacker och speciell varje dag, men allra mest när jag behöver det som mest.
Mycket ofta slår det mig viken otrolig tur jag haft som träffat D, eller snarare vilken otrolig tur vi båda haft som träffat varandra. Vi är verkligen själsfränder, bästa vänner och äkta makar i ett! Bättre kan det helt enkelt inte bli... Vad glad och tacksam jag är för att vi båda vågade satsa.... Tänk om jag backat? Idag är den tanken svindlande, men det var den inte då. Det var inget lätt beslut, men jag har inte ångrat det en endaste sekund.
Du är helt enkelt min stora kärlek, min verklighet, min livskraft.
Oj, så personlig jag blev nu. Men ibland bara måste man!! Som nu..
Dagsform: Sådär
Nävars, idag har jag ingen bra dag. Snarare är detta en skräpdag som bara måste genomlidas.. Känner mig förjävla stor, klumpig och uppsvullen idag. Dessutom ÄR jag förjävla stor, klumpig och uppsvullen - numera är det inte bara en känsla. Det är inte så skoj.. Misstänker att jag samlat på mig vatten de senaste dagarna, vigselringen som varit stor hela tiden och sitter nu ganska spänt. Imorse hade jag märken efter den på fingret vilket är högst ovanligt för att vara jag - det som håller mina ringar på plast är mina knogar som är betydligt grövre än resten av fingrarna.
Men - tydligen inte längre. Korvfingrar får liksom en helt ny innebörd. Naturligtvis vet jag att det är vanligt att man svullnar när man är gravid, men redan i 20:e veckan?? Verkar tidigt tycker jag. Tror att jag ska inhandla lite vattenmelon idag efter jobbet, har nämligen läst att det ska vara lite vattendrivande. Också får jag väl pimpla te.
Suck. Det här med att vara gravid är inte bara mysigt, det är ett som är säkert.
Men - tydligen inte längre. Korvfingrar får liksom en helt ny innebörd. Naturligtvis vet jag att det är vanligt att man svullnar när man är gravid, men redan i 20:e veckan?? Verkar tidigt tycker jag. Tror att jag ska inhandla lite vattenmelon idag efter jobbet, har nämligen läst att det ska vara lite vattendrivande. Också får jag väl pimpla te.
Suck. Det här med att vara gravid är inte bara mysigt, det är ett som är säkert.
Grattis M!
Idag fyller min allra käraste systeryster år - 32 blir hon minsann, M. Stort grattis till dig, syster och massor av kramar!
Graviditetsrapport del 5
Jag har egentligen inget spännande alls att rapportera, men känner att jag gärna babblar på lite om mitt tillstånd ändå. Nu är jag i vecka 19 och mår bara fint. Ok, jag är fortfarande snuvig och hostig efter min dunderförkylning, men rent graviditetsmässigt mår jag finfint. Magen putar lite mer för var dag, men i övrigt är kroppen sig ganska lik, tycker jag. Jaa, förutom jättebrösten då, såklart.
Jag var övertygad om att jag skulle svälla upp något alldeles fruktansvärt så fort jag blev gravid, men så har det inte blivit. Inte ännu, i alla fall, jag har ju trots allt halva tiden kvar.... Det hinns säkert med det också, hehe. Totalt har jag gått upp knappt fem kg sedan jul, då jag var i vecka fyra-fem ungefär. Tror att det är ganska normalt.
Enligt vad jag har läst är det ungefär nu de flesta börjar känna fosterrörelser, men jag har ännu inte känt något. Dock hör jag en hel del av vår lilla tjej när jag ligger i badkaret - har man öronen under vattnet hörs det väldigt bra! Spännande..:).
En liten, liten tjej!
Igår var vi med om något alldeles fantastiskt. Vi var på ultraljud och fick se vår lilla bebis sprattla omkring därinne i min mage...
Vilken känsla!! Otroligt skumt att se all denna aktivitet och inte känna ett dyft!! Men, det kommer när som helst, tydligen. Känningarna alltså...:). Hursomhelst så hade vi redan innan bestämt att om det gick att se så ville vi absolut veta om det var en flicka eller pojke. Och jaa, det gick tydligen att se tydligt för ett tränat öga och det är en liten flicka som simmar omkring därinne! Ojojoj, så mycket verkligare det blev helt plötsligt. Vi var alldeles tårögda och tagna hela eftermiddagen jag och D. Tänk att vi, jag och min allra käraste, har skapat detta fantastiska som nu växer till inne i MIN kropp. Ojojoj, jag blir alldeles snurrig av att tänka på det....:)
By the way så såg allt bra ut med vår lilla flicka. Allt de kan se med ultraljud, då alltså. Det är bara att hålla tummarna att allt går som det ska.
Vilken känsla!! Otroligt skumt att se all denna aktivitet och inte känna ett dyft!! Men, det kommer när som helst, tydligen. Känningarna alltså...:). Hursomhelst så hade vi redan innan bestämt att om det gick att se så ville vi absolut veta om det var en flicka eller pojke. Och jaa, det gick tydligen att se tydligt för ett tränat öga och det är en liten flicka som simmar omkring därinne! Ojojoj, så mycket verkligare det blev helt plötsligt. Vi var alldeles tårögda och tagna hela eftermiddagen jag och D. Tänk att vi, jag och min allra käraste, har skapat detta fantastiska som nu växer till inne i MIN kropp. Ojojoj, jag blir alldeles snurrig av att tänka på det....:)
By the way så såg allt bra ut med vår lilla flicka. Allt de kan se med ultraljud, då alltså. Det är bara att hålla tummarna att allt går som det ska.
Spänning!!
Idag är det budgivning på ett hus vi vääääldigt gärna vill ha. Ännu så länge har bara vi lagt bud, men så har det bara varit igång en timme också. Det är så spännande att jag inte pallar med att jobba överhuvudtaget!!! Iiiiiiiiiiiiiiii!!!
Tänk att ha en trädgård där man kan ha barnvagnen med bebisen sovande medans man pysslar med något. Typ, hugger ved, eller planeterar eller nåt annat lantligt mysigt. ÅÅåååååå, jag vill! Och så skulle missarna kunna få vara ute...
Japp, här ligger vi minsann i för att införskaffa oss full pott i vuxenpoängsformuläret. Nu fattas snart bara en hund, men det blir det inget av med...:)
Tänk att ha en trädgård där man kan ha barnvagnen med bebisen sovande medans man pysslar med något. Typ, hugger ved, eller planeterar eller nåt annat lantligt mysigt. ÅÅåååååå, jag vill! Och så skulle missarna kunna få vara ute...
Japp, här ligger vi minsann i för att införskaffa oss full pott i vuxenpoängsformuläret. Nu fattas snart bara en hund, men det blir det inget av med...:)
Graviditetsrapport del 4
Just nu är jag i slutet av den 17:e graviditetsveckan och allt känns bara fint. Dock har det hänt saker de senaste dagarna! På bara en vecka typ har magen gått från att bara vara allmänt större till att se ut som en riktig bebismage! Ok, liten än, såklart, men ändå! När jag ligger på rygg ser det liksom ut som en hoppbacke - det går in som vanligt nedanför revbenen för att gå upp i en bulle ungefär vid naveln. Ganska gulligt..:).
Hursomhelst så har det här gjort att det knappt går att använda vanliga byxor längre. Till och med mina skidbyxor spände rejält nu i helgen... Så idag har vi varit på stan och införskaffat mammabyxor. Ett par jeans och ett par beige byxor från HM och ett par smala svarta från Lindex. Så nu kan jag jobba utan att få ont i magen fram på eftermiddagen..:).
Gubb - Tjyv
Igår på gymmet fick jag världens utskällning av en gubbe. Helt oprovocerat, tycker jag själv, anleningen var nämligen att jag satt kvar i maskinen mellan mina set. Han var verkligen helt igång och extremt otrevlig.
Jag blev alldeles paff - jag menar, det är klart att någon annan får köra emellan när jag vilar mellan mina set, så funkar det ju, men måste man vara så jäkla otrevlig??
En normal reaktion för att vara en argbigga som jag hade varit att bli ap-arg och börja bråka, men jag kom mig liksom inte för. Jag blev helt enkelt alltför paff. Men efter en stund, ojoj. DÅ var jag arg, minsann. Hela vägen hem från träningen gick jag och fräste om den där jäkla gubben. Usch, han kan inte ha fått nåt på väääldigt länge.
Jaa, så kan det gå när man tränar på gym, tydligen. Tur att jag inte är långsint, annars skulle jag förmodligen börja bråka med den där filuren nästa gång jag träffar honom....:). Mitt temperament är eldigt, minst sagt, men det lägger sig fort.
Jag blev alldeles paff - jag menar, det är klart att någon annan får köra emellan när jag vilar mellan mina set, så funkar det ju, men måste man vara så jäkla otrevlig??
En normal reaktion för att vara en argbigga som jag hade varit att bli ap-arg och börja bråka, men jag kom mig liksom inte för. Jag blev helt enkelt alltför paff. Men efter en stund, ojoj. DÅ var jag arg, minsann. Hela vägen hem från träningen gick jag och fräste om den där jäkla gubben. Usch, han kan inte ha fått nåt på väääldigt länge.
Jaa, så kan det gå när man tränar på gym, tydligen. Tur att jag inte är långsint, annars skulle jag förmodligen börja bråka med den där filuren nästa gång jag träffar honom....:). Mitt temperament är eldigt, minst sagt, men det lägger sig fort.
Graviditetsrapport del 3
Jag har fått ytterligare en matnoja. Vattenmelon.
Vattenmelon skuren i bitar som man lägger i frysen ett par timmar så att det yttersta lagret fryser och bitarna bli sådär underbart kalla. Mmmmmmm. Jag har käkat en kvarts vattenmelon per kväll några dagar nu. Det är så GOTT! Nackdelen är ju såklart att vattenmelon, som namnet antyder, innehåller en sjujäklans massa vatten. Stora mängder vätska på kvällen resulterar i ytterligare toalettbesök under natten. Inget jag behöver just nu, om man säger så, men det spelar ingen roll. Det är det liksom värt!! Inte heller det faktum att jag blir så frysen och kall att läppar och naglar bli blå varje kväll kan få mig att låta bli. Ååå, nu längtar jag efter min melondos ikväll!!
Fortfarande inga extremt onyttiga cravings. Det är bara att vara tacksam så länge det håller i sig, för tro mig, det är svårt att stå emot suget. Tänk PMS:begär gånger ett oändligt stort tal. Hehe, inga som helst överdrifter här inte...:)
Vattenmelon skuren i bitar som man lägger i frysen ett par timmar så att det yttersta lagret fryser och bitarna bli sådär underbart kalla. Mmmmmmm. Jag har käkat en kvarts vattenmelon per kväll några dagar nu. Det är så GOTT! Nackdelen är ju såklart att vattenmelon, som namnet antyder, innehåller en sjujäklans massa vatten. Stora mängder vätska på kvällen resulterar i ytterligare toalettbesök under natten. Inget jag behöver just nu, om man säger så, men det spelar ingen roll. Det är det liksom värt!! Inte heller det faktum att jag blir så frysen och kall att läppar och naglar bli blå varje kväll kan få mig att låta bli. Ååå, nu längtar jag efter min melondos ikväll!!
Fortfarande inga extremt onyttiga cravings. Det är bara att vara tacksam så länge det håller i sig, för tro mig, det är svårt att stå emot suget. Tänk PMS:begär gånger ett oändligt stort tal. Hehe, inga som helst överdrifter här inte...:)
Graviditetsrapport Del 2
Jo, jag glömde ju något på min lista igår. Något väldigt centralt när man är gravid..:). Magens tillväxt och viktökningen såklart!!
Det som varit tveklöst jobbigast under dessa 4 månader har varit att kroppen förändrats utseendemässigt. Jag har väldigt dålig självkänsla när det gäller min egen kropp och hanterar det, till stor del, genom att ha ganska hyfsad kontroll på den. Nu är det nästan omöjligt. Visst, naturligtvis går man inte upp supermycket i vikt direkt, men det är småsaker. Som gör att man inte känner igen sig själv riktigt och det är jobbigt.
För det första så har min bröst svällt upp något alldeles otroligt. Nära på två kupstorlekar har jag ökat och drar numera 75G. Tro mig, det finns inget roligt i det. Den enda som tycker det är D men det är en klen tröst. Men, jag försöker tänka att det ju finns en mening med det och att det trots allt är övergående.
Sen är det ju det här med att gå upp i vikt då. Enligt all statistik som jag har hittat ska man knappt gå upp något alls de första 10 veckorna. Jag har gått upp 3 kg på 14 veckor.... Inte kul. Jag tycker ändå inte att jag ätit SÅ himla mycket, men tydligen. Jo, visst är en del vatten och en del beror på brösten, men knappast tre kg.
Nu måste jag dock säga att det går bättre och bättre att hantera det hela, särskilt efter att ha gjort ett ultraljud och sett att det verkligen ÄR något där inne! Dessutom börjar min mage synas nu och då är det också lättare att acceptera något extra kg. Men det är svårt!! Särskilt om man är som jag...
Igår kom jag på mig själv med att tänka, helt självklart, att är jag inte nere under 60 kg igen tills nästa sommar (knappt ett år efter förlossningen), då tar jag livet av mig. Herregud, kom jag på, det är verkligen läge att sluta tänka sådana tankar nu.
Så jag kämpar på! Det gör det hela väldigt mycket lättare att D är så underbar. Han ger mig massvis med komplimanger hela tiden och verkar faktiskt tycka att jag är ännu mer tilldragande nu. Nog för att han såklart fejkar, men ändå..:).
Redan innan jag blev gravid så visste jag ju att detta inte skulle bli lätt och faktiskt så går det bättre än jag förväntat mig. Det är ju ändå en liten människa som håller på och växer till därinne!! Det kanske kan vara värt ett par extra kg... Bara de är borta tills nästa sommar, såklart. :))
Det som varit tveklöst jobbigast under dessa 4 månader har varit att kroppen förändrats utseendemässigt. Jag har väldigt dålig självkänsla när det gäller min egen kropp och hanterar det, till stor del, genom att ha ganska hyfsad kontroll på den. Nu är det nästan omöjligt. Visst, naturligtvis går man inte upp supermycket i vikt direkt, men det är småsaker. Som gör att man inte känner igen sig själv riktigt och det är jobbigt.
För det första så har min bröst svällt upp något alldeles otroligt. Nära på två kupstorlekar har jag ökat och drar numera 75G. Tro mig, det finns inget roligt i det. Den enda som tycker det är D men det är en klen tröst. Men, jag försöker tänka att det ju finns en mening med det och att det trots allt är övergående.
Sen är det ju det här med att gå upp i vikt då. Enligt all statistik som jag har hittat ska man knappt gå upp något alls de första 10 veckorna. Jag har gått upp 3 kg på 14 veckor.... Inte kul. Jag tycker ändå inte att jag ätit SÅ himla mycket, men tydligen. Jo, visst är en del vatten och en del beror på brösten, men knappast tre kg.
Nu måste jag dock säga att det går bättre och bättre att hantera det hela, särskilt efter att ha gjort ett ultraljud och sett att det verkligen ÄR något där inne! Dessutom börjar min mage synas nu och då är det också lättare att acceptera något extra kg. Men det är svårt!! Särskilt om man är som jag...
Igår kom jag på mig själv med att tänka, helt självklart, att är jag inte nere under 60 kg igen tills nästa sommar (knappt ett år efter förlossningen), då tar jag livet av mig. Herregud, kom jag på, det är verkligen läge att sluta tänka sådana tankar nu.
Så jag kämpar på! Det gör det hela väldigt mycket lättare att D är så underbar. Han ger mig massvis med komplimanger hela tiden och verkar faktiskt tycka att jag är ännu mer tilldragande nu. Nog för att han såklart fejkar, men ändå..:).
Redan innan jag blev gravid så visste jag ju att detta inte skulle bli lätt och faktiskt så går det bättre än jag förväntat mig. Det är ju ändå en liten människa som håller på och växer till därinne!! Det kanske kan vara värt ett par extra kg... Bara de är borta tills nästa sommar, såklart. :))
Graviditetsrapport
Det är verkligen fantastiskt hur mycket som händer och har hänt i min kropp redan, trots att jag bara är i 4:e månaden. Eftersom jag är grymt less på att jobba just nu och dessutom älskar listor, så tänker jag göra en lista över graviditetssymptomen som jag har eller har haft i den ordningen de uppenbarade sig. Vi insåg att jag var gravid på annandagen och genast kom en massa symtom! Tsss..:).
Trötthet. Herregud vad jag varit trött! Förstå hur läskigt det är när man kan sova 15 timmar och fortfarande vara helt slut. Jag var så trött att jag somnade i badkaret vid ett flertal tillfällen. Ibland orkade jag inte tvätta håret när jag duschade för det var så jobbigt att höja armarna över huvudet....Alternativet, att ha slemmigt hår på jobbet, kändes mer tilltalande, vilket säger en hel del. Helt sanslöst, men det gick det också. Mitt i den här perioden började jag dessutom mitt nya jobb. Det var ingen lek, kan jag säga.
Yrsel. Det här hänger fortfarande kvar. När jag reser mig måste jag hålla i mig i något, eftersom det svartnar några sekunder. Lite läskigt, men man vänjer sig vi det också..:).
Illamående. Jag har haft lite tur och är inte så fruktansvärt illamående som en del blir. Endast en gång har det varit så illa att jag kräkts, vilket jag är tacksam för.
Kissnödighet. Jaa, vad ska man säga? Jag går i genomsnitt på toaletten 3 gånger per natt. Och då är det stört omöjligt att ignorera!
Mindre stresstålig. Jag orkar inte alls med lika mycket stress som tidigare, blir orolig direkt. Men det gör ju i sin tur att jag tar det lugnare vilket ju bara är bra.
Mat-knas. Här tycker jag nog att jag varit ganska stillsam ännu så länge..:). Två saker kan jag helt enkelt inte få nog av och det är mineralvatten med björnbärssmak och fuji-äpplen. Det går åt en hel del sånt hemma hos oss nu...:)). Jag är dock tacksam att det bara varit relativt nyttiga saker ännu.... Snart kommer väl ett sjukligt sug efter gräddbakelser, bara för att kompensera för alla jäkla äpplen....
Trötthet. Herregud vad jag varit trött! Förstå hur läskigt det är när man kan sova 15 timmar och fortfarande vara helt slut. Jag var så trött att jag somnade i badkaret vid ett flertal tillfällen. Ibland orkade jag inte tvätta håret när jag duschade för det var så jobbigt att höja armarna över huvudet....Alternativet, att ha slemmigt hår på jobbet, kändes mer tilltalande, vilket säger en hel del. Helt sanslöst, men det gick det också. Mitt i den här perioden började jag dessutom mitt nya jobb. Det var ingen lek, kan jag säga.
Yrsel. Det här hänger fortfarande kvar. När jag reser mig måste jag hålla i mig i något, eftersom det svartnar några sekunder. Lite läskigt, men man vänjer sig vi det också..:).
Illamående. Jag har haft lite tur och är inte så fruktansvärt illamående som en del blir. Endast en gång har det varit så illa att jag kräkts, vilket jag är tacksam för.
Kissnödighet. Jaa, vad ska man säga? Jag går i genomsnitt på toaletten 3 gånger per natt. Och då är det stört omöjligt att ignorera!
Mindre stresstålig. Jag orkar inte alls med lika mycket stress som tidigare, blir orolig direkt. Men det gör ju i sin tur att jag tar det lugnare vilket ju bara är bra.
Mat-knas. Här tycker jag nog att jag varit ganska stillsam ännu så länge..:). Två saker kan jag helt enkelt inte få nog av och det är mineralvatten med björnbärssmak och fuji-äpplen. Det går åt en hel del sånt hemma hos oss nu...:)). Jag är dock tacksam att det bara varit relativt nyttiga saker ännu.... Snart kommer väl ett sjukligt sug efter gräddbakelser, bara för att kompensera för alla jäkla äpplen....
Baby-news
Eftersom jag så smått börjar förvandlas till en blobb är det väl dags att delge vår stora nyhet..:). Vi ska ha en bebis jag och D! Det är ännu ganska tidigt, jag är precis i början av fjärde månaden, men ändå!! Så nångång i månadsskiftet augusti - september smäller det.
Det känns helt fantastiskt och smått overkligt, kan jag säga. Jag, mamma?!? Vad hände liksom? Jag är ju inte alls "stor" än! Till en början var vi båda ganska storögda, men nu känns det fantastiskt. Visst, stundtals är jag livrädd och hela grejen är läskig som satan, men det är så häftigt!! Tänk att en liten människa håller på och växer till inne i min kropp!! En kombination av mig och den jag älskar mest av allt i hela världen. Det är stort...
Såså ligger det till. Därav min helt absurda trötthet de senaste veckorna..:). Nu har det börjat bli bättre, tack och lov. Fast, som en kompis uttryckte det, egentligen är det ganska häftigt att en bebis håller på att bildas i kroppen och det enda som händer är att man blir lite trött. Ok, och illamående..:). Men ändå!!
Det kommer säkert bli en del graviditetsrapportering här framöver, men jag har en känsla av att vissa inte har något emot det..:).
Tjingeling
Kling klang, kling klang
Vi förspiller minsann ingen tid jag och D. Ser liksom ingen anledning till det! :)
Så, på påskaftonen gifter vi oss. Känns alldeles underbart och jag ser verkligen fram mot det. Trots våra tidigare ganska storslagna planer blir det ett litet, intimt bröllop mestadels med familjen. I nuläget känns det perfekt - en stor fest kan och ska vi ha senare. Just nu vill jag bara fokusera på detta!
Så, på påskaftonen gifter vi oss. Känns alldeles underbart och jag ser verkligen fram mot det. Trots våra tidigare ganska storslagna planer blir det ett litet, intimt bröllop mestadels med familjen. I nuläget känns det perfekt - en stor fest kan och ska vi ha senare. Just nu vill jag bara fokusera på detta!
Obekväm
Idag tycker jag inte om min kropp. Jag känner mig grymt obekväm och stinslig! Jag är så less på mina satans jättetuttar som får mig att se helt enorm ut (mer enorm än jag faktiskt är!!) - vafaan var jag tvyngen att få dem för? Och nu är det ju ännu värre än vanligt, dessutom. De gör mig liksom helt jäkla osymmetrisk. Usch. Jag stör mig på det mesta just nu. Mitt skräphår, mina händer, min mage, min näsa (som by the way är full med herpes. Japp, jag får det i näsan, tack.) etc, etc.
Nu är inte jag en sådan som är direkt nöjd med mitt utseende i vanliga fall heller, men idag känns det extremt jobbigt. Och jaa, jag vet att jag inte borde hålla på och gnälla och att jag ska vara tacksam för att min kropp ialla fall fungerar och så vidare. Men dagar som idag känns det rätt jäkla meningslöst.
Slut på gnället. Jag har obcent mycket att göra idag också, bäst att jag fortsätter helt enkelt.
Nu är inte jag en sådan som är direkt nöjd med mitt utseende i vanliga fall heller, men idag känns det extremt jobbigt. Och jaa, jag vet att jag inte borde hålla på och gnälla och att jag ska vara tacksam för att min kropp ialla fall fungerar och så vidare. Men dagar som idag känns det rätt jäkla meningslöst.
Slut på gnället. Jag har obcent mycket att göra idag också, bäst att jag fortsätter helt enkelt.
Skräp-Tisdag
Det var ett tag sen jag spydde galla över tisdagar nu. Känner att det liksom är dags igen.
Idag har jag varit på rackigt humör ända sen jag vaknade. Vet inte varför, det bara är så. Inte blir det bättre av att nästan fyra timmars jobb bara försvinner när det förbannade jäkla kukprogrammet hänger sig!!! Ååååååå, så trist!!! Nu är det alltså meningen att jag bara ska börja om. Fyyyysatan så trist.
Och jo, jag sparar oftare än var fjärde timme. Det var det, minst sagt, komplicerade filhanteringsprogrammet som gav upp och då försvinner lite av varje. Det systemet verkar inte bry sig särkilt mycket om huruvida man sparat eller inte. Ingen diskriminering, på så sätt.
Och inte ens en halvtimme kvar till lunch. Bläääää. Min stackars mamma ringde alldeles precis nyss och hon fick prata med en synnerligen grinig dotter. Är liksom svårt att upprätthålla något slags sken för sin mamma. Får nog ringa och be henne om ursäkt sen när jag ätit. Innan dess är det ingen idé, då slutar det bara med att jag skäller på henne igen.... Det är tur att man lär känna sig själv med åren...:).
Jaha, Nähä det är bara att börja om nudå. Grrrrr.
Idag har jag varit på rackigt humör ända sen jag vaknade. Vet inte varför, det bara är så. Inte blir det bättre av att nästan fyra timmars jobb bara försvinner när det förbannade jäkla kukprogrammet hänger sig!!! Ååååååå, så trist!!! Nu är det alltså meningen att jag bara ska börja om. Fyyyysatan så trist.
Och jo, jag sparar oftare än var fjärde timme. Det var det, minst sagt, komplicerade filhanteringsprogrammet som gav upp och då försvinner lite av varje. Det systemet verkar inte bry sig särkilt mycket om huruvida man sparat eller inte. Ingen diskriminering, på så sätt.
Och inte ens en halvtimme kvar till lunch. Bläääää. Min stackars mamma ringde alldeles precis nyss och hon fick prata med en synnerligen grinig dotter. Är liksom svårt att upprätthålla något slags sken för sin mamma. Får nog ringa och be henne om ursäkt sen när jag ätit. Innan dess är det ingen idé, då slutar det bara med att jag skäller på henne igen.... Det är tur att man lär känna sig själv med åren...:).
Jaha, Nähä det är bara att börja om nudå. Grrrrr.
Trolovning
Ja, som innehållet i fredagens outfit antyder så har jag och min D förlovat oss. Det känns som det mest naturliga i världen och är helt underbart. Jag är så lycklig!
Vi valde ialla fall helt släta ringar i vitt guld, den exakta utformningen ses på bilden nedan. Helt perfekt, tycker jag. Jag är ingen blingbling-tjej, i alla fall inte när det gäller något jag ska bära varje dag resten av mitt liv...
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alltså bröllopsklockorna att ringa..:). När, var och hur är ännu så länge hemligt.
Vi valde ialla fall helt släta ringar i vitt guld, den exakta utformningen ses på bilden nedan. Helt perfekt, tycker jag. Jag är ingen blingbling-tjej, i alla fall inte när det gäller något jag ska bära varje dag resten av mitt liv...
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alltså bröllopsklockorna att ringa..:). När, var och hur är ännu så länge hemligt.
Tvångsmässigt trolltrase-nyttjande
Jag har en hemlig last. Nåja, så värst hemligt är det väl inte, men lite lagom knasigt.
Jag är helt och fullt förälskad i min mirakeltrasa. Eller mina mirakeltrasor för att vara mer exakt... Det är helt underbart hur effektiva de är! Även de värsta fläckarna som man liksom trodde var ingrodda för alltid går bort. Aaah... Jag fastnar helt i skurandet och går runt lägenheten med hökblick och letar fläckar. Aningen maniskt, men det gör mig liksom lycklig! Det är otroligt tillfredställande att skrubba bort fläckar..:). Nu är jag faktiskt inte pedant i det stora hela, eller älskar att städa heller för den delen. Exempelvis avskyr jag att dammsuga och är villig att göra både det ena och det andra för att slippa..:). Men småpillande.... det är som terapi.
Imorse skulle jag skura toaletten lite snabbt, men det slutade med att jag susar runt i hela lägenheten och skurar varje liten listsnutt. D han bara fnissar och skakar på huvudet åt mig och mina förtjusta små utrop...
Jovars, lite knäpp är jag allt. Men jag ser ingen anledning att hymla med det...:).
Jag är helt och fullt förälskad i min mirakeltrasa. Eller mina mirakeltrasor för att vara mer exakt... Det är helt underbart hur effektiva de är! Även de värsta fläckarna som man liksom trodde var ingrodda för alltid går bort. Aaah... Jag fastnar helt i skurandet och går runt lägenheten med hökblick och letar fläckar. Aningen maniskt, men det gör mig liksom lycklig! Det är otroligt tillfredställande att skrubba bort fläckar..:). Nu är jag faktiskt inte pedant i det stora hela, eller älskar att städa heller för den delen. Exempelvis avskyr jag att dammsuga och är villig att göra både det ena och det andra för att slippa..:). Men småpillande.... det är som terapi.
Imorse skulle jag skura toaletten lite snabbt, men det slutade med att jag susar runt i hela lägenheten och skurar varje liten listsnutt. D han bara fnissar och skakar på huvudet åt mig och mina förtjusta små utrop...
Jovars, lite knäpp är jag allt. Men jag ser ingen anledning att hymla med det...:).
