Nothing special, really

Detta är ingen dag att lägga på minnet. Hetsigt som satan på jobbet, i kombination med en konflikt med en kollega. Kunde varit bätte rent arbetsmässigt, om man säger så. For och tränade, gick ganska bra, och sen har jag badat och myst. Klart bättre avslutning på dagen än början i alla fall.

Att hitta mening och lycka i vardagen, det är sannerligen inte lätt. Eller är det så att jag fokuserar för mycket på det för att jag är en depressiv personlighet? Det är kanske inte möjligt att se mening i precis varje dag som är  precis lika alla andra? Jag har då inte lyckats. Ändå mår jag rätt bra just nu. Men det är liksom emformigt. Jag vill att det ska hända nåt!! Något utöver det vanliga som får dagen att känna svärd att minnas, liksom. Inte bara jobba, träna, äta, sova till jag dör. Ändå har jag det ju jättebra! Är jag en sån som alltid kommer vara fylld av längtan efter något ouppnåeligt? Det är min teori. Det är viss sorts människor som är så, tror jag. Potentiella missbruks-personligeheter också för den delen. Deppressiva som sagt.... Tjoho.

Nä, jag ska stänga ner nu. Kanske att morgondagen blir rolig? Kanske händer något spännande imorgon? Onsdag. Helt klart en miljon gånger bättre än tisdag! Lill-lördag. Nå, nu ska vi kanske inte överdriva...

Well, gonatt.

Kommentarer
Postat av: Fredrik B (känns nödvändigt att slänga in initialen. Jag nojar ju över indentitetsstölder)

Vi har varit inne på ämnet tidigare, men jag tror att nyckeln i stort ligger i att engagera sig i en tidskrävande hobby eller någonting annat som får en att glömma bort livsångesten.

2007-10-31 @ 07:54:20
Postat av: Tusse

Jo, så är det väl.. Jag har dock ingen hobby. Kanske jag borde skaffa mig det?? Hm, ännu en källa till ångest - vad ska jag ha för hobby? Eller ännu värre, jag är en sån dålig människa som inte HAR nån hobby!! =)

2007-10-31 @ 08:51:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0