Tusses Blogg

Efter att ha tillbringat den senaste timmen åt att samtala med min chef så mår jag aningen bättre. Det verkar faktiskt som om jag, ännu så länge åtminstone, har situationen under kontroll. Han verkade ganska  lugn. Eller så låtsas han bara för att han ser paniken i mitt ansikte?? Nja, vi måste ju ändå genomföra det här projektet så jag tror faktiskt inte det. Och är han lugn så ska väl inte jag heller behöva vara fullkomligt panikslagen? Lite allmänt vardagsnojig kanske räcker? Ska försöka att uppnå det. Det här tillståndet är ohållbart.