Vacker söndag
Det är synnerligen vackert ute idag - kallt, soligt och ljust och massvis med snö. Det märks skillnad på ljuset, tycker jag, det är liksom skarpare på något vis. Härligt! Snart är våren här.... Tills dess får man försöka ta till vara på de fina dagar som ges. Så snart Linn vaknat ska vi klä oss varmt och gå ut lite. Linn och D får busa och mamman får tassa i maklig takt brevid - iförd foglossningsbälte, givetvis. Det är tur att man är så rörlig, nowadays.
Hoppas ni alla har en fin söndag.
Fredag
Idag jobbar D och min mamma och mormor är här och hjälper mig med Linnis, som för övrigt är sjuk. Fick kruppanfall sent igår kväll som kom och gick under hela natten.... Imorse var hon superförkyld och hade lite feber. Intressant, för igår hade hon inte ett enda symptom. Förhoppningsvis ska hon slippa andningssvårigheterna inatt så att vi alla får sova bättre.... Inatt blev det knappt någon sömn alls, så jag misstänker att vi går och lägger oss vid halv åtta hela familjen idag.
Kram på er allihop!
Att ta en dag taget
Nu är det enda egentliga rådet jag får från precis alla att "ta en dag i taget"... Ja, förutom att vila då, förstås..:). Missförstå mig inte, jag är otroligt tacksam för allt stöd och de råd jag får!!! Utan stöd från nära och kära skulle jag gå under, tror jag - det är inte det! Jag vet bara inte HUR TUSAN MAN GÖR!!! Hur tar men en dag i taget???? Jag bara MÅSTE planera! Annars tappar jag förståndet, banne mig! Nu försöker jag verkligen, verkligen hela dagarna att inte göra något alls och det är såååå hemskt! Varje kväll slutar med att jag bryter ihop, storgråter i fullständigt uppgiven hopplöshet över mitt liv..... Usch, jag vet att jag gnäller och att jag borde ta mig i kragen och skärpa till mig, eftersom ju detta inte bara handlar om mig och blablabla, men hur gör man? Det funkar liksom på dagarna, hyfsat, men på kvällen liksom brister allt försvar.
Jag försöker att leva på någorlunda som vanligt och ett sätt är ju att försöka att inte bara gnälla, utan att fokuser på positva saker. Det gäller ju även här på bloggen... Jag ska försöka. Jag försöker.
Besök hos barnmorskan
Vi har en ganska nära relation, jag och min barnmorska, och idag hände en lite rolig sak. Jag gillar henne jättemycket och känner att jag kan berätta det mesta för henne. Hursomhelst så verkar hon ju känna detsamma för idag när hon skulle undersöka mig, säger hon och ser lite sådär full i fan och generad ut: "Du, alltså jag måste fråga dig en personlig sak, sådär tjejer emellan. Är dina bröst äkta?? De är så himla vackra!!" Hoho, jo, jag intygade henne om att de definitivt är det. Då säger hon något i stil med att: "Ja, förlåt att jag frågar, men jag är bara så avundsjuk på dem!". Ganska roligt..:). Knappast något att vara avundsjuk på, vilket jag också sa till henne, men hon verkade föga övertygad.
Nåväl, roligt var det iaf. Liksom inte riktigt det man väntar sig att få höra av sin barnmorska, hehe...
Söderfors Herrgård
Jag och D for på lördagsmorgonen iväg för att tillbringa dagen och natten på Söderfors Herrgård - en liten by en bit utanför Tierp. Denna weekend var inplanerad sedan innan och vi ville fortfarande absolut åka, trots den senaste dryga veckans dramatik. Och det gjorde vi helt rätt i - vi fick ett mycket mysigt dygn för oss själva!! Detta trots lördagskvällens en och en halv timmes smärtsamma, regelbundna sammandragningar......
Det var som sagt mycket skönt att vara barnfria och få uppleva lite lyx en stund tillsammans. Det är viktigt, även om jag tycker att jag och D ger oss tid till enbart varandra dagligen. Det tackar jag vårt val avstå från TV för....
En månad
Har precis varit på vårdcentralen och träffat en läkare, dock inte min husläkare eftersom hon inte var anträffbar. Jag har nu blivit sjukskriven en månad framåt för sammandragningar, foglossning, karpaltunnelsyndrom och ångest. Tjolahopp, men är ett riktigt måndagsexemplar.... I slutet av den här månaden ska jag dock träffa min husläkare för (eventuell) fortsatt sjukskrivning.
Nu ska jag försöka slappna av, slopa skuldkänslorna och fokusera på att må bättre. Till en början ska jag och D fara iväg, ensamma, imorgon och bo på hotell. Vi behöver lite ensamtid. Linnis ska vara med farmor och farfar.
Sjukskrivning??
Djup suck.
Lever, men inte mycket mer
Ni som försökt få tag på mig och misslyckats - jag är ledsen att jag inte ringt upp eller svarat på sms. Jag bara orkar inte med det just nu. Låter kanske underligt, men såhär fungerar jag, tyvärr. Mår så himla dåligt, på alla möjliga sätt. Jag må vara ett gnälligt mjäk, men så är fallet...
Jag lovar att höra av mig så snart jag mäktar med det! Tills dess, ha tålamod med mig, snälla, underbara vänner!
Kan iaf berätta att jag fortfarande är hemma. Väntar fortfarande på besked om urinvägsinfektion och har fortfarande sammandragningar av och till. Alla gör absolut inte ont och tur är väl det, annars hade jag farit som en tetting till förlossningen. Men jag kan ändå inte hjälpa det - ångesten är total här hemma. Känns som att jag tassar på en mycket skör tråd just nu, på flera sätt. Förhoppningsvis vänder det snart.
Kram på er!
Ja må hon leva....!
Ett stort, STORT grattis och massor av kramar till fina vännen J som firar 30 år idag!! På grund av mina graviditetskrämpor fick vi lov att ställa in resan till Stockholm idag och kunde därför tyvärr inte närvara... Men J, vi får fira dig när du kommer hit nästa gång!! Det bli kanske under något lugnare former, men ändå..:).
Återigen, många kramar. Hoppas att din dag har varit underbar och att den fortsätter flera timmar till! :)
Tillståndsrapport
I eftermiddags fick jag återigen sammandragningar. Tycker det är förbaskat läskigt - som jag sa till D, skulle jag vara längre gången skulle jag verkligen tro att det är var dags! Det gör ont! Men - det la sig igen efter att jag lagt mig att vila en stund och sedan tog ett varmt bad. Det är alltså vila jag borde/ska göra nu....!?! Surprise! Daa.
Aldrig med gravid, säger jag bara. Jag sa det sist också, desvärre, men nu får det förbaske mig räcka!
Fredag
Eftermiddagen ägnades åt lek, bakning samt en tur ner till Konsum för att hämta ut paket. Det är jag som beställt till hela familjen från HM´s rea - en del lyckat, en del mindre lyckat. Sådan tur då att det är så lättsamt att skicka tillbaka plagg!! Hade bland annat beställt en jättesöt liten jeansskjorta till Linn som hon verkade älska från första stund. Hon ville genast ta den på sig och vägrade sedan blankt att ta den av sig. Den fick sitta på till det var dags för pyamas och då krävdes en del lirkande för att övertyga henne...:). Det är roligt när när det blir lyckat!
Ikväll har jag och D haft lite mys - ätit en massa gott och suttit ihopkurade i soffan och pratat och fnissat. Så skönt.... Nu blir det strax sängen. Natti
Kropp i oordning
Imorse var jag hos min barnmorska och hon konstaterade att mitt blodvärde är alldeles, alldeles för lågt, trots att jag äter en rejäl dos av järn, samt en järnrik kost. Det, tillsammans med mitt låga blodtryck (105/55), förklarar ju helt klart varför jag varit och är, så himla trött och orkeslös. Vi kom tillsammans fram till att jag kanske borde vila ett tag och jag bestämde mig för att tala med min chef om att vara hemma en vecka och försöka låta kroppen komma ikapp. Kändes jäkligt skumt dock, eftersom jag varit hemma så länge över jul, men jag har ju inte vilat särskilt mycket för det. Jag är ganska kass på att vila! Men nu var alltså tanken att jag skulle försöka.... Kändes jobbigt som faan att prata med jobbet, men vad gör man? Det är ju dessvärre inte bara mig det gäller, utan mitt lilla barn också. Det sista jag vill är att föda barn nästan fyra månader för tidigt....
Alltså har jag varit hemma idag. Och det var nog tur, för under dagen tilltog sammandragningarna samtidigt som de började göra ont och på eftermiddagen kände jag att jag var tvungen att ringa förlossningen. De tyckte att jag skulle komma in och givetvis for vi in, bums! Väl därinne undersökte de mig, men allt verkade bra, tack och lov!! Livmodertappen var hel och stängd och bebisen visade inga tecken på att må det minsta dåligt. Det var bara till att hem och vila. Imorgon bitti ska jag nu lämna urinprov på vårdcentralen här - tydligen kan en urinvägsinfektion ge sammandragningar....
Nu sitter jag här och känner mig allmänt misslyckad. Hur tusan blir det nudå? Sammandragningarna har avtagit nu, kanske på grund av att jag inte känner mig lika orolig längre??? Fåse om jag har en urnvägsinfektion nudå - kan säga att jag hoppas innerligt på det. Vad beror det annars på?? Och kommer det att bli så igen?
Jag hoppas innerligt att allt går bra med min lilla bebis, givetvis, men jag hoppas också att jag kommer att må bättre ganska snart!! Jag känner mig SÅÅÅÅ skyldig av att vara hemma!! Förhoppningsvis ska en veckas ordentlig vila göra susen för min kropp....
Kort Onsdag
Angående den könsrollsrelaterade lösningen av denna situation så känns det ganska givet att det är jag som inte jobbar i eftermiddag, eftersom jag inte har något vettigt att göra på jobbet ialla fall. Bättre då att D får gå på sitt viktiga möte där han säkert kommer att bidra med en hel del kloka(??) ord..;).
Undrans vad vi ska hitta på i eftermiddag då, jag och Linn? Ta en liten tur till mormor och morfar kanske? Förvisso bara mormor hemma, men det tror jag att Linn kan ha överseende med. Jag med.
Tjingeling!
Fryyyyser
Apropå vinterkläder och kyla så har jag ett annalkande (ilands)problem. Alla mina vinterjackor börjar så smått bli trånga över magen... Ännu så länge är det lugnt och antagligen en måndag till, men då är det fortfarande bara mitten på februari. Det kan vara apkallt ända mot slutet av mars, om det vill sig illa. Då blir det nog problem för mig. Jag har försökt hitta en rymligare jacka/kappa på rean, men dessvärre utan framgång. Och att köpa en pösig jacka som jag med största sannolikhet aldrig mer kommer att använda till fullpris är jag helt enkelt för snål för. Det är ju inte direkt världens billigaste plagg, vinterjackan/kappan.... Har ni några tips? Att låna någon av D´s jackor funkar ju hemma, men som sagt, till jobbet vill jag gärna slippa se alltför hemlig ut. Inget illa om D´s kläder, men han är faktiskt ganska mycket större än jag och dessutom aningen annorlunda byggd...:).
Alltså tar jag gärna emot tips!
Kalas - helg
Den kommande helgen kommer att gå helt och hållet i födelsedagsfirandets tecken. På lördag fyller vännen J 30 år, så då ska vi styra kosan mot Stockholm för att fira henne. Det ska bli så skoj!! Tänk att J ska fylla tant!! Anser mig ha rätt att uttrycka mig på det sättet eftersom även jag blir 30 senare i år...:). Alla ska vi tanter bliva?
På söndagen ska svärfar firas, med födelsedagsmiddag i Hofors. Blir säkerligen också trevligt.
Hipphipp Hurra för födelsedagsbarnen!
Mr Spock - look-a-like
Jaha då har man inte bara stans mest elektriska hår, utan dessutom en halvmysko frisyr. D klippte min lugg igår kväll, nämligen. Alltså - han gör alltid det och det blir alltid mycket bra! Men igår blev han lite distraherad av en skrikande unge.... Linn då alltså. När hon distraherar pappa mitt uppi ett sådant livsviktigt värv degraderas hon raskt till unge.
Luggen blev aningen för kort och liksom lite för mycket. Jag har mycket lugg nu, helt enkelt. Ser ganska mycket ut som Mr Spock, faktiskt. Nog för att Mr Spock är en cool filur, men frisyren??
Egentligen kvittar det. Jag är så ful och fet nu ändå, så en Spock-lugg mer eller mindre gör föga skillnad. Dessutom växer det ju ut jättefort! Mitt hår växer faktiskt snabbare när jag är gravid - en av de få fördelarna, hehe.
Det enda som egentligen spelar någon roll är att D kände sig så himla skyldig och dålig efteråt. Nu kommer han säkert inte att vare sig vilja eller våga klippa mig igen och då måste jag springa till frisören alldeles för ofta med min jäkla lugg. Trist!! Jag får peppa honom, helt enkelt. Övertyga honom om att det inte spelar någon roll! Jag VILL se ut som Mr Spock!! Bara jag slipper går till frissan i tid och otid! Det är både dyrt och trist...
Ytterligare ett dagens ilandsproblem, banne mig! Kanske ska göra detta till en följetång?
Tisdag 12:e januari
Det hade såklart gått klockrent för Linnis och farfar igår, men hon blev ändå märkbart lycklig när vi kom hem. Hon var alldeles speedad och skrattade och stojade ända till läggdags. Gosan.... Saknar henne förbaskat mycket! När går det över egentligen? Alltså den dagliga saknaden när man är på jobbet? Någon som har en aning? Fast det kanske snarare är så att man vänjer sig. Nu har jag ju varit hemma med henne varje dag ganska länge så därför är det väl som att vänja sig på nytt....? Well, well. Jag kommer att få veta i sinom tid, antar jag.
Nu ska jag hämta ytterligare en kopp kaffe fåse om det äckliga automatkaffet kan jaga tröttheten på flykten. Hoppas kan man ju alltid...
Kram på er!
Förskräckligt hår
Ungefär såhär roligt blir mitt hår när det är en massa minusgrader och därmed snustorr luft ute. Helt fantastiskt flygigt och elektriskt! Det är inte skoj! Går inte att göra något åt heller, förutom att låta bli att tvätta det på flera dagar. Är det tillräckligt fett blir det inte flygigt, men hur fräscht är det?? Nä, det är ju såklart inget alternativ.
Detta får väl klassas som dagen ilandsproblem. Allvarligt är det!!
Tillbaka till verkligheten
D går upp lite i arbetstid nu, från och med årskskiftet, varför Linn kommer att vara med farmor och/eller farfar hela måndagarna och halva onsdagarna. Imorse var det farfar som knackade på dörren vid sju..:). Linnis blev aningen förvirrad, nyss uppstigen, men mest glad. Det kommer säkert gå kanon för dem där hemma idag.
Jag ska fortsätta jobba mina 80 % och alltså vara mammaledig på fredagar. Linn kommer inte att börja dagis förrän till hösten, när hon är två, och då blir det ju endast 15 timmar i veckan..... Vi får försöka ge henne den stimulans hon behöver ändå, genom att träffa andra barn och gå på Öppna Förskolan och så vidare. Det kommer nog ordna sig.
Nänu ska jag fortsätta greja lite här. Har en massa papper som ska sorteras in i pärmar - sånt var jag för slapp för att fixa innan jul, hehe. Mitt skrivbord är inte vackert...
Ha en bra dag!!
Underbar!
Här kommer några nytagna foton på vårt 16 månader gamla underverk. I full färd med att äta äppel-mellis! 
Hon är så underbar att jag blir alldeles varm om hjärtat och gråtmild av att se på foton av henne... Min fantastiska lilla flicka!!!
Tänk att det snart ska komma en till liten person som jag kommer att älska lika mycket som Linnis... Det är lite svårt att greppa. Men vilken ynnest att få känna så mycket kärlek!!
Bebismagen vecka 23
Ja, såhär ser jag alltså ut nu, när jag precis entrat vecka 23. Gigantisk, enligt mig själv. Och värre blir det, hehe. Bebisen sparkar och bökar för fullt ialla fall, vilket gör denna förvandling aningen lättare att uthärda...
Kyla
Tråkigast är ändå att vi inte kan vara ute och leka i snön med Linn, vilket hon älskar. Det är helt enkelt för kallt. Går inte att klä henne så mycket som skulle behövas för att vara ute längre än några minuter, för då kan hon helt enkelt inte röra sig...... Också riskerar man att hon förfryser sina underbara små bullkinder!
Nä, sisådär en tio grader varmare vill jag ha. NU!
Nyår 2009
Vårt nyårsfirande blev mycket lyckat, trots att sjukdom reducerade vårt sällskap med en tredjedel. Vi gjorde vårt bästa tillsammans med vännerna L och J och det blev kanon, tycker jag. Kvällen bjöd på en massa god mat och dryck, såklart, och ytterst trevligt sällskap..:). Givetvis finns det även lite bildbevis!
Snacksbordet! När man har ett litet barn som ska nattas mellan för- och varmrätt gäller det att ha ett gediget snacksbord. Så att ingen svimmar av näringsbrist, that is!
Skålade i bubbel gjorde vi efter förrätten, medans Linnis fortfarande var vaken. (Och smaklökarna fortfarande kunde tillgodogöra sig det goda vinet. Att skåla i champagne vid tolvslaget när ändå ingen känner varken smak eller lukt är nog bland det mest onödiga man kan göra. Iaf på nyår..:))
Jag och Linn fick dock vackert hålla oss till vatten. Men i fina glas kan det vara ack så spännande!!
Våra fina, fina vänner, L och J. Saknar er redan!
Den obligatoriska "ååå jag måste ta ett foto på den fina dukningen med de tända ljusen i mörkret!" - bilden. Inte den bästa direkt, men det var väldigt fint där och då!
Gott nytt år på er, än en gång. Nu fokuserar vi på nuet och 2010, tycker jag.
2010 - Gott nytt år!!
Hoppas ni alla haft en underbart fin nyårsafton och är fyllda av framtidstro nför det nya året!
Kram!
