Lever, men inte mycket mer
Ni som försökt få tag på mig och misslyckats - jag är ledsen att jag inte ringt upp eller svarat på sms. Jag bara orkar inte med det just nu. Låter kanske underligt, men såhär fungerar jag, tyvärr. Mår så himla dåligt, på alla möjliga sätt. Jag må vara ett gnälligt mjäk, men så är fallet...
Jag lovar att höra av mig så snart jag mäktar med det! Tills dess, ha tålamod med mig, snälla, underbara vänner!
Kan iaf berätta att jag fortfarande är hemma. Väntar fortfarande på besked om urinvägsinfektion och har fortfarande sammandragningar av och till. Alla gör absolut inte ont och tur är väl det, annars hade jag farit som en tetting till förlossningen. Men jag kan ändå inte hjälpa det - ångesten är total här hemma. Känns som att jag tassar på en mycket skör tråd just nu, på flera sätt. Förhoppningsvis vänder det snart.
Kram på er!
Ta hand om dig nu!! Och en dag i taget, en timme i taget. Så funkar livet och rätt vad det är så är allting bättre igen!! Men jag förstår vad du går igenom. Kram på dig!!
Glöm inte glädjas åt en intakt livmodertapp!!!!!!
Håller tummar här uppe i norr. Det kommer säkert gå hur fint som helst. Se till att inte stryka på magen så mycket, det stimulerar. Sköt om dig
Håller med Tessan,just nu jublar vi alla åt intakta livmodertappar!!
Å du ska sitta i soffan med en god bok,en kopp the och en filt om benen
Vad gulliga ni är allihop. Snyftar lite här...:).
Skickar lite styrkekramar och pepp. Tror faktiskt det kommer gå hur bra som helst det här. Bara du tar det lugnt. Lite bra böcker och filmer att sysselsätta dig med (om du nu inte tar hand om dotra din) är bra att skingra tankarna med tycker jag. När jag var beordrad sängläge så tog jag med mig datan i sängen och tittade på SVT play.
Tror nog du gör likadant!! ;)
Kramisar.
