Tänkvärt
Jag skojar ganska ofta om mina ilandsproblem, men jag kan säga det att jag är så, SÅ tacksam för dem. Det faktum att man ens behöver bry sig om ytliga saker innebär ju att man har det så himla bra! Vad spelar det för roll om man väger 57 eller 60 om man har cancer!! Fan, det kunde lika väl vara min älskade syster, eller jag själv, eller D som fått diagnosen! Man, eller vaddå, JAG ägnar en relativt stor del av min vakna tid till att beklaga mig över saker. Jag gnäller och gnäller och klagar över min kropp. Ok, jag har några kilo missklädsamt fett på min kropp, men herregud! Den funkar!! Jag är frisk och stark och klarar av att göra precis allt det jag vill! Nä, jag orkar inte springa maraton, men fan, det vill jag inte heller..=).
Jag är så himla glad och tacksam för att jag lever det liv jag gör. Visst, jag mår dåligt i perioder och har min ångestproblematik att brottas med. Men i det stora hela så är jag lycklig!! Jag ett bra och välbetalt jobb, jag har underbara vänner, en familj som älskar mig, är frisk och jag lever tillsammans med min själsfrände som jag njuter av varje minut tillsammans med. Kan det bli så mycket bättre?? Nä.
Självklart kommer jag att fortsätta gnälla - det är ju mänskligt. Men jag hoppas att jag kan börja tänka såhär oftare - till slut kanske jag lär mig att vara tacksam för varje dag, utan att behöva få en dödsdom först. Vill verkligen försöka att inte leva mitt liv som om jag hade fler....
Smirrar
Resa
Efter mycket om och men och samtal hit och dit så är det i alla fall bestämt - det blir Portugal en vecka om 11 dagar. Men det blir jag och D som åker istället. What can I say - J, vi måste planera in ett annat tillfälle, finns inget annat helt enkelt.
Hursomhelst så känns det ändå skoj att få komma bort - och sen komma hem solbränd och fin. Det blir den veckan och så två i augusti som blir min sommarsemester. Det var mitt förhandlingsbud för att få ledigt med så kort varsel.... Men det kvittar väl egentligen - D ska ju sommarjobba hela sommaren i alla fall. Man kan hitta på saker på helgerna!
Nervig
En vig liten dam
Vår kattflicka Ljufa hade en sån jäkla knasig stil när hon låg på sin favoritplats ovanpå soffkuddarna igår. Där kan man tala om att vara vig! Hon är bara för söt...=).
Harmonisk
Känner mig väldigt tillfreds idag. Detta trots att jag har väldigt lite att göra på jobbet... Min chef är bortrest och jag är i stort sett klar med min del i projektet så det är väldigt lugnt. Försöker dra ut på det lilla jag har så mycket som möjligt så att det ska räcka hela dagen. Annars får jag väl göra en sortering av servern... Fast det slipper jag helst..=).
Det är intressant hur bra jag trivs här med alla karlar... jag har alltid trivts bra i manligt sällskap. När jag var yngre hade jag i stort sett bara killkompisar. Klarade helt enkelt inte av allt skitsnack och fjoll som oftast medföljde umgänge i tjejgäng. Det har ändrats - nu har mestadels kvinnliga vänner. Det senaste årets händelser har fått mig att inse (igen..) att det medför vissa risker att ha manliga vänner. Ska tänka mig noga för innan jag inleder en nära vänskap med en man igen... =). Nåväl, jag tycker fortfarande det är svårt att umgås med tjejer i stora sällskap. Känns alltid som det finns nåt slags illvilja i luften, som om man hela tiden menar nåt annat än det man säger. Sånt existerar ju knappt bland killar. Det är iaf jäkligt ovanligt. Nåja, det är tur att det finns fler tjejer som jag...=).
Kapitulering
tack, annars får man inte säga nåt!
Underbar
Gnäll
Till råga på det så krånglar det här på jobbet. Jag har svårt för att ta kritik, oavsett hur lite och konstruktiv den än är. Hemskt är det!! Jag ser alla råd och tips som bevis på att "alla" tycker att det jag gör är kasst och att jag måste ändra på allt! De har bildat en klubb mot mig!!! Nää, men allvarligt, så är det lite så det känns. Att de egenligen inte vill ha mig här för jag är så jävla dålig. Usch. Nu vill jag bara hem och krypa ihop i soffan med en katt under varje arm och tycka synd om mig själv. Imorgon är det kanske en bättre dag?? It better be..
Skärtorsdag
Gråsäl
Jag har absolut ingenting emot sälar som så, det är bara det att jag inte gillar att känna mig som en. Kolla in vecken vid halsen på sälen på bilden ovan... Det är snarlikt.
Det klarnar..
Träning!!??
Va, ska jag verkligen behöva träna idag..? Usch, jag vill inte!! jag vill promenera hem i solskenet - inte stänga in mig i ett gym där det allt som oftast luktar illa. Läskiga jäkla människor som inte fatta att man faktiskt måste tvätta träningskläderna också!
Fast... det blev ingen träning vare sig lördag eller söndag, även om jag rörde på mig en hel del. Hm... jag borde verkligen, med tanke på att jag ska fara iväg i helgen och därför inte kommer kunna träna då. Åååååååå! Tänk om man skulle ge sig ut och springa då istället?? Kommer det att bli av? Eller är det en sån grej som jag bara tänker nu för att slippa gå till gymmet och sen kommer jag ändå inte iväg? Högst sannolikt. Äsch va faan, känns jobbigt att snika undan för att jag måste erkänna det för D också. han vill ju säkerligen inte ha en fet, otränad flickvän vilket jag iofs redan är, men det blir ju inte bättre för att jag låter bli att träna... Han skulle ju aldrig yppa nåt om det såklart, det är han för snäll för, men herregud jag är ju inte helt blåst....=). Nä, jag måste träna. Vill väl vara vältränad och fin till sommarens bikini-övningar.??? snark
Godissugen!
Kärlek
Hursomhelst så känner jag för att skriva lite om kärlek! Finns det något mer underbart? Osannolikt. Jag är kär. Otroligt, fantastiskt förälskad...=). Det känns som vi precis träffats, så himla nyförälskad är jag, och ändå har vi känt varandra i över 10 år! Även om vi bara varit ett par i knappt ett år, menmen. D är min själsfrände, det är jag övertygad om. Jag tror att han känner likadant om mig. Det känns som vi haft en otrolig tur som träffat varandra, jag menar, för mig finns ingen bättre. Jag.. saknar helt enkelt ord att beskriva hur bra det känns.. Som sagt, känslosam... (Patetisk!!) =)
Bad feelings
Inget nytt på försäkringsfronten. Pratade nyss med Boss nr.1 och han hade inte kollat upp någonting vidare hur vi ska lösa det här.... Spontant känns det som han struntar i det för att jag ändå inte ska få fast anställning. Usch, jag har börjat noja om det här ordentligt nu!!! Försöker liksom tolka in grejer i det de säger som kan ge mig hintar om varåt det lutar... Inte skoj alls! Men, i slutet av denna vecka kommer storbossen hit och jag misstänker att de ska snacka om framtiden då. Och däri ingår väl min eventuella fortsatta anställning, får man anta. Så nästa vecka tänker jag höra igen... varför kan det inte bara få vara lätt någon gång?
Seg
Nä nu ska jag jobba vidare. Har fortfarande inte hört nåt om hur det blir med jobbet. Känns fortfarande jobbigt. Försöker låta bli att tänka på det, men det är svårt.
Back on track
Känns hursomhelst mycket bättre efter ett samtal med T. Tack!! Som sagt - det är underbart med vänner!! vad vore livet utan dem?
