Tänkvärt
Jag skojar ganska ofta om mina ilandsproblem, men jag kan säga det att jag är så, SÅ tacksam för dem. Det faktum att man ens behöver bry sig om ytliga saker innebär ju att man har det så himla bra! Vad spelar det för roll om man väger 57 eller 60 om man har cancer!! Fan, det kunde lika väl vara min älskade syster, eller jag själv, eller D som fått diagnosen! Man, eller vaddå, JAG ägnar en relativt stor del av min vakna tid till att beklaga mig över saker. Jag gnäller och gnäller och klagar över min kropp. Ok, jag har några kilo missklädsamt fett på min kropp, men herregud! Den funkar!! Jag är frisk och stark och klarar av att göra precis allt det jag vill! Nä, jag orkar inte springa maraton, men fan, det vill jag inte heller..=).
Jag är så himla glad och tacksam för att jag lever det liv jag gör. Visst, jag mår dåligt i perioder och har min ångestproblematik att brottas med. Men i det stora hela så är jag lycklig!! Jag ett bra och välbetalt jobb, jag har underbara vänner, en familj som älskar mig, är frisk och jag lever tillsammans med min själsfrände som jag njuter av varje minut tillsammans med. Kan det bli så mycket bättre?? Nä.
Självklart kommer jag att fortsätta gnälla - det är ju mänskligt. Men jag hoppas att jag kan börja tänka såhär oftare - till slut kanske jag lär mig att vara tacksam för varje dag, utan att behöva få en dödsdom först. Vill verkligen försöka att inte leva mitt liv som om jag hade fler....
Du har så rätt! Man ska ta tillvara på varje dag!
"Fördelen" med att gå igenom en väldigt tung sjukdomsperiod är att det är otroligt utvecklande, man får helt andra värderingar och de brukar bli så genomgripande att de följer en resten av livet. Själv vet jag att om jag får en dödsdom så kommer jag kunna hantera det på ett mycket bättre sätt än tidigare. Förut var jag livrädd för all vad sjukdomar heter, men inte nu längre. Jag är övertygad om att vi får dem för att vi ska lära oss något av livet. Och kommer den dagen att jag ska lämna det här livet (i förtid) så kommer jag göra det med tacksamhet och glädje över de erfarenheter jag har gjort och de människor jag mött.
Det är väldigt skönt att slippa vara rädd för livet efter detta. För jag tror på liv efter detta, alla mina upplevelser med healing har gjort mig övertygad om det. Så även om jag dras med ångest inför det livet jag lever nu så har jag ingen ångest inför döden eller de liv jag tidigare levt.
Jag ser det som att jag ska lära mig något av allt detta och eftersom min huvuduppgift på den här jorden är att hjälpa andra så kommer det förmodligen slå igenom ordentligt när jag tagit mig igenom mina svårigheter. För utan dem kan jag inte heller förstå andra.
Kram!! Är väldigt glad över att läsa dina ord i bloggen idag!! Du är på väg.
