Återbesök
Det kändes hursomhelst bra att få tänka tillbaka lite på graviditeten och förlossningen, såhär när man fått lite perspektiv på det. Graviditeten känns redan ofantligt avlägsen och förlossningen likaså, även om det på ett annat sätt känns som bara några dagar sedan. Tiden går så himla fort när man har en litenliten bebis, men samtidigt så är det så intensivt att varje dag liksom känns väldigt lång... Svårt att förklara! Lite grann går man iaf i ett töcken också rasslar det bara till och vips är bebisen ingen bebis längre utan en obstinat tvååring, hehe....
I övrigt är det som vanligt här - fullt ös, från morgon till kväll. Jag känner mig trött, sliten och nedstämd för tillfället, men förhoppningsvis blir det snart bättre. Håller tummarna för det.
Kram på er!
4 månader
Tänk att att redan är fyra månader, vår lille Oskar. Tiden går, som jag redan konstaterat vi ett flertal tillfällen, ofantligt fort. 
På ynka fyra månader har han gått från att vara som ett litet yngel till stadig broilerbebis - alldeles fantastiskt söt dessutom! Visst är det konstigt att jag och D har fått världens sötaste barn??? :) Mycket mystiskt.
Nattskift
Det började med att han vaknade när vi gick och la oss och inte ville somna om i sin säng. Alltså fick han komma över och snutta sig till sömns. Det verkade dock vara omöjligt, för han har banne mig snuttat och snuttat och snuttat hela jäkla natten. Och bajsat två gånger! Det har inte hänt sen han var typ tre dagar gammal. Mellan matningarna har han varit vaken, sprattlig och "pratig", vilket kanske låter mysigt och ÄR mysigt, dagtid. Men inte mitt i natten... Och särskilt inte i stort sett HELA natten. Försökte även med spjälsängen en gång under natten, men hey. Det var bara att glömma. Då blev han mäkta upprörd. Han som somnar mer eller mindre av sig själv i sin säng, varje kväll! Måste ha varit riktigt jobbigt i natt, av någon okänd anledning.
Till råga på allt fick jag en ny slags ryggsmärta inatt - molande liksom - och var tvungen att gå upp och ta ipren.
Ja, ni hör ju själva. Jag har jobbat nattskift inatt. Egentligen hade jag planerat att sova idag när Oskar sov, men jag är ju som jag är med det. Kan liksom inte, om jag inte är istort sett döende. Nu är jag ju pigg! Och har tid att pyssla! Annat blir det ikväll klockan sju, hehe....
Hej hopp
Åldersnoja
Jag fyller ju 30 om drygt en månad och egentligen är väl inte åldern i sig någon grej för mig. Men det här med att åldras, det vill säga rent fysiskt. Det är INTE kul. Jag har aldrig varit direkt snygg så egentligen borde det väl kvitta, men så är icke fallet. Att inse att det från och med nu bara kommer att gå utför, rent fysiskt, är inte ett dugg tilltalande. Fan, jag vill inte bli hängig, rynkig och slapp! Varför måste man bli det? Så onödigt!!
Tyvärr är det inte mycket mer att göra än att gilla läget. Trettioårskrisen - here I come! Hjälp. Tur på sätt och vis att man inte är apsnygg - visst måste det väl vara värre då? Att långsamt bli ful om man alltid varit snygg? Om man alltid haft sitt utseende att liksom dra nytta av? Äsch, jag vet inte.
Nu ska jag sova.
Tilläggas bör kanske att jag druckit lite skumpa ikväll och känner mig precis lagom salongsberusad. Så jag har alibi till mitt babblande...;).
You´re just too good to be true..
När jag kom hem efter att ha varit och hämtat Linn på dagis väntade detta på köksbordet.
Min allra käraste tyckte att jag behövde en överraskning. Hur underbar kan man vara, egentligen??
Gissa vad jag ska göra ikväll när Linn och Oskar somnat? :) Yummie....
Inte på topp idag HELLER
Nåväl, idag är det faktiskt lite extra synd om mig, ska ni veta. Ovanpå det allmänna förfallet är jag dessutom lite småförkyld och så är ryggen riktigt dålig nu. Idag måste jag ringa sjukgymnasten och även försöka få en tid hos min husläkare. Vet inte riktigt vad hon ska göra åt saken, men kanske kan ett par kortisonsprutor i häcken hjälpa??? Det var faktiskt ganska exakt vad en läkare sa till mig för ungefär ett och ett halvt år sedan när jag hade likadana problem med ryggen (när jag ammade Linn...).
Citat: "Jaha, vad ska jag göra då? Ska jag sätta en kortisonspruta i häcken på dig?" Underbart. Inte världens bästa läkare kanske, eller snarare, inte världens bästa patientbemötande. Blä.
Nåja. NU har jag gnällt färdigt för den här gången :).
Sweeties
En gos- och busstund i soffan, förevigad av den stolte fadern och äkta maken....:). 
Här ska Linn ge Oskar en puss.... Hej och hå...
Och en kram - bakifrån...
Mot svampskogen
I eftermiddag ska jag hämta upp Linn från dagis med bilen och så ska vi bege oss ut i skogen. Förhoppningen är att vi ska hitta lite gula kantareller, men vi får väl se hur det går..... Hursomhelst blir det eftermiddagsfika i solen i skogen och det räcker ju långt :).
Har ni plockat svamp i år?
FUSK
Dock tror jag att en variant någonstans emellan GI och Lchf är min väg att gå. Jag har definitift inget emot att skippa potatis, pasta, ris och bröd - det äter jag inte nu heller. Problemet nu är att det slinker ner något slags snask/choklad/glass varje dag... Nä, som sagt, de uppenbara kolhydratkällorna saknar jag absolut inte! Däremot vill jag kunna äta vilka slags grönsaker jag vill, utan att hålla på och räkna hit och dit. Och nötter och lite frukt, då och då. Målet är en kosthållning där inget innehåller mer än 20 g kolhydrater per 100 g. Jämfört med Lchf, där inget över 5 g/100 g är tillåtet..... Det blir fasen svårt att hålla i längden och dessutom inget vidare för barnen. Jag vill att Linn och så småningom Oskar ska kunna äta samma sak som oss. Hålla på och laga olika saler funkar inte! Och en kombination blir inget vidare - High carb high fat, hehe. Inget för barnen det heller.
Well, well. På söndag är det födelsedagskalas för W i Toretorp. Efter det kör jag (vi) igen!
Babymassage
Så var det dags igen, för kurs i spädbarnsmassage. Jag gick för två år sedan med Linn och nu är det Oskars och min tur. Krasst sett skulle jag väl egentligen inte behöva gå kursen igen, men det var så mysigt sist att jag gärna vill det. Den kvinnliga ledaren lär ut massageteknik enligt IAIM, så det är ju seriöst och så. Jag tror absolut att det kan ge många positiva effekter om man bara kommer sig för att fortsätta, även efter kursens gång.
Hursomhelst så sitter vi där i ring på golvet i halvmörkret, med ljus tända, mjuk musik i bakgrunden och masserar våra små korvar. Lite sektvarning är det allt, men väldigt mysigt! Rekommenderas till alla med små bebisar.
Gäst hos verkligheten
Jag tycker att det är klurigt att ha med barnen på jobbet, oavsett om jag jobbar eller ej. Det är liksom så vitt skilda världar och den roll jag har på mitt arbete är ganska rejält långt ifrån den jag har som mamma. Äsch, så är det väl kanske för alla, men för mig blir det en intressekonflikt, big time. Alltså blir jag stressad och beter mig säkert lite småskumt. Ialla fall tillräckligt skumt för att Oskar skulle bli orolig och lacka ur....
Hur skoj tror ni att det är att löneförhandla, och försöka verka seriös, samtidigt som man vankar omkring i rummet med en skrikande bebis på axeln? Som man tappert, om än halvhjärtat, försöker trösta och muta med nappen? Inte så värst skoj. Phu, jag var ganska varm när jag lämnade kontoret. Och vem tror ni tystnade i samma ögonblick vi kom ut? Och började jollra förnöjsamt i vagnen? Rackarunge.
Jodå, lönesamtalet gick ok. Inga jubel och fanfarer, men inget tandagnissel heller.
Underbara älskade
Idag har vi barn-kalasat oss här hemma och därmed var firandet av vår nyblivna tvååring till ända. Jättetrevligt och spännande har det varit och Linn har fått en massa fina, nya och roliga saker. Tack så mycket alla!! 
Hemmagjord glasstårta, med massor av trädgårdshallon, accompanjerat av "Ja må du leva". Linn var stum av vördnad, men passade ändå på att blixtsnabbt ta en smakbit av tårtan medans vi sjöng....:)
Här invigs två av födelsedagspresenterna - regnkappa och paraply!
Storkusinerna kom med sötaste cykeln! Idag har Linn "cyklat till sandviken och handlat med mormor"....
Det är helt fantastiskt vilken underbar tös vi har. Ikväll när vi badade, jag och Linnis, säger hon plötsligt: "Min mamma heter Terese!" Vet inte riktigt varför just det berörde mig så, men det gjorde det iaf. Tårarna kom smygande. Så mycket kärlek...
Friday I´m in love
Kär i är kanske att ta i, men jag är verkligen mycket förtjust i min nya skinnjacka! Förvärvades under sommarens Stockholmstripp - Hollies i Barkarby Outlet. Najs.
Hipphipp Hurra!
Det har jag sjungit ett antal gånger idag. Men för all del, det gör jag så gärna, när min allra käraste lilla snosa fyller två år. Det har sagts förut, men tål att sägas igen - tänk att hon redan är två år! Hon var ju nyss bebis!! Huuu.
Idag har det iaf varit fullt ös medvetslös från halv sju till typ nyss. Kalas, kalas, kalas. Först kom farmor, sen gammelmormor, mormor och morfar. Sen fastrar, farfar, kusiner. Ojoj, många paket blev det. Dagens absoluta hit måste nog sägas vara rutchkanan från farmor och farfar - Linn har åkt i den uppskattningsvis 200 gånger idag. Inte konstigt att hon var brutalt hungrig både vid lunch och middag...:).
Nu sover iaf båda småttingarna och far och mor pustar ut i soffan med varsin skvätt Bowmore. Återkommer imorgon med lite foton på födelsedagsbarnet in action.
Ilandsfunderingar
Jag är lite småsugen på en trenchcoat. Problemet är bara att jag inte riktigt vet om jag är en "trenchcoats-tjej". (Eller "trenchcoats-kvinna" kanske är en mer riktig benämning, hehe...).
Alltså för det första vet jag inte ens om jag passar i den kappmodellen, med min kroppsform. För det andra, är det verkligen jag? Det är sååå snyggt på vissa, men skulle jag se utklädd ut? Som att jag vore ute och lekte detektiv. Typ. Hmmmmm, svårt! Men det är väl bara att prova en, för bövelen, då är väl problemet ur världen, kanske ni tycker? Men nej, så enkelt är det inte. Måste få fundera! Måste få krångla! Att hänga upp sig på betydelselösa detaljer gör vardagen mindre kaotisk.
HM (nejmen så förvånanade! :D) har en riktigt snygg. Fast jag är tveksam till att köpa ett sådant plagg som en trenchcoat på HM. Den skulle jag ju iså fall vilja ha länge och då är det kanske bättre att köpa aning bättre kvalité än HM...? LaRedoute har också en fasligt snygg. Hm....
Från HM
LaRedoute.se
Fast. Om sanningen ska fram finns det kanske inte något direkt behov av en trenchcoat, för tillfället. Det klokaste vore väl att skjuta upp problemet tills nästa höst, när jag ska jobba igen, och användningstillfällena ökar drastiskt. Iofs skulle det kanske vara skönt att redan äga en då, eftersom jag då kommer att ha ännu mindre tid att shoppa, när jag ska jobba heltid och ändå hinna med min familj. Ååååååååå! Dessa ilandsproblem. Vad vore livet utan dem?
Men kom igen nu. Tror ni att jag skulle passa i trenchcoat? Om nu någon enda orkat med att läsa hela detta tjatiga, patetiska inlägg...:).
Skön start
Jag och Oskar lämnade Linn vid dagis strax innan nio och gick vidare på en långpromenad. Hemma igen blev det amning, lite lek och sedan dusch och lunch för mig. Nu har Oskar somnat i vagnen (igen) och jag har hunnit röja undan lite här hemma efter frukost och lunch, samt stoppat i en tvättmaskin. Nu sitter jag här i soffan med datorn i knät och en kopp kaffe brevid mig på soffbordet. En liten stund av lugn och ro ska jag ta mig innan jag pysslar vidare. Måste försöka hinna städa lite tills imorgon - det är ju en viss tös som fyller två då och en och annan kanske kommer och hälsar på...:).
Kramkram
Äggsjuka hönor
Nu ska vi äta lunch. UTAN LINNIS! Jösses. Det är så skumt! Och tomt...
Dagens planer
Idag har jag och Oskar varit till Sandviken och ätit lunch tillsammans med min pappa. Han fyller år idag, nämligen, så då överraskade vi honom på jobbet. Han blev jätteglad. Innan vi for imorse hann jag fota lite också, voilà!
Nu sover lillpojken i vagnen och D och Linn är fortfarande på dagis. Vet ni vad det innebär? Jo, att den här tvåbarnsmamman har lite ensamtid! Den ska jag ägna åt att slösurfa lite grann, dricka kaffe och läsa posten, samt, om jag orkar, förbereda middagen. Senare kommer svärföräldrarna på middag, nämligen.
Tjolahopp
Separationsångest
Jag vet att de flesta barn börjar dagis tidigare än två år och hon ska bara gå femton timmar i veckan och blablabla. Det spelar faktiskt ingen roll. Ingen roll alls. Jag ska hursomhelst skiljas lite från min underbara lilla flicka! Hon kommer att få ett liv som inte jag har tillgång till, fullt ut. Alldeles i sin ordning, givetvis, och högst naturligt, nyttigt och ofrånkomligt. Men ändå.
Jag är rädd att hon inte ska vilja vara där. Att de andra barnen ska vara elaka mot henne. Att hon inte ska få vara med att leka. Osv, osv. Varför är jag rädd? Projektion, möjligen? Jamen, givetvis. Jag inser det, klart och tydligt, men det hjälper inte särskilt mycket. Tur att det är D som ska skola in henne, annars skulle jag säkert projicera min oro på Linn.
Visst inser jag att dagis kommer att bli superbra för Linn. Säkert kommer hon att trivas kanon och få massor med nya kompisar och få utlopp för en massa bus och kreativitet. Säkert blir det så. Jag håller ett par överbeskyddande tummar för det...:).
