Tusses Blogg

Idag var jag till jobbet och hälsade på, tillsammans med Oskar. Har inte varit där och "visat upp" honom ännu, så nu när jag ändå skulle dit och ha lönesamtal fick han hänga på. Och hej och hå, det var en intressant upplevelse! Oskar, som typ aldrig skriker och krånglar förutom när han är supertrött eller hungrig, var allmänt jättegrinig precis hela besöket.

Jag tycker att det är klurigt att ha med barnen på jobbet, oavsett om jag jobbar eller ej. Det är liksom så vitt skilda världar och den roll jag har på mitt arbete är ganska rejält långt ifrån den jag har som mamma. Äsch, så är det väl kanske för alla, men för mig blir det en intressekonflikt, big time. Alltså blir jag stressad och beter mig säkert lite småskumt. Ialla fall tillräckligt skumt för att Oskar skulle bli orolig och lacka ur....

Hur skoj tror ni att det är att löneförhandla, och försöka verka seriös, samtidigt som man vankar omkring i rummet med en skrikande bebis på axeln? Som man tappert, om än halvhjärtat, försöker trösta och muta med nappen? Inte så värst skoj. Phu, jag var ganska varm när jag lämnade kontoret. Och vem tror ni tystnade i samma ögonblick vi kom ut? Och började jollra förnöjsamt i vagnen? Rackarunge.

Jodå, lönesamtalet gick ok. Inga jubel och fanfarer, men inget tandagnissel heller.