Separationsångest
Om två veckor fyller min lilla skatt två år. 2 år!!! Och om två dagar börjar hon dagis... Det har varit så fullt upp de senaste veckorna att jag liksom inte hunnit med att reflektera över det. Det var först för några dagar sedan när jag satt och beställde namnlappar att märka kläderna med till dagis, som det slog mig. att nu är det verkligen dags!
Jag vet att de flesta barn börjar dagis tidigare än två år och hon ska bara gå femton timmar i veckan och blablabla. Det spelar faktiskt ingen roll. Ingen roll alls. Jag ska hursomhelst skiljas lite från min underbara lilla flicka! Hon kommer att få ett liv som inte jag har tillgång till, fullt ut. Alldeles i sin ordning, givetvis, och högst naturligt, nyttigt och ofrånkomligt. Men ändå.
Jag är rädd att hon inte ska vilja vara där. Att de andra barnen ska vara elaka mot henne. Att hon inte ska få vara med att leka. Osv, osv. Varför är jag rädd? Projektion, möjligen? Jamen, givetvis. Jag inser det, klart och tydligt, men det hjälper inte särskilt mycket. Tur att det är D som ska skola in henne, annars skulle jag säkert projicera min oro på Linn.
Visst inser jag att dagis kommer att bli superbra för Linn. Säkert kommer hon att trivas kanon och få massor med nya kompisar och få utlopp för en massa bus och kreativitet. Säkert blir det så. Jag håller ett par överbeskyddande tummar för det...:).
Jag vet att de flesta barn börjar dagis tidigare än två år och hon ska bara gå femton timmar i veckan och blablabla. Det spelar faktiskt ingen roll. Ingen roll alls. Jag ska hursomhelst skiljas lite från min underbara lilla flicka! Hon kommer att få ett liv som inte jag har tillgång till, fullt ut. Alldeles i sin ordning, givetvis, och högst naturligt, nyttigt och ofrånkomligt. Men ändå.
Jag är rädd att hon inte ska vilja vara där. Att de andra barnen ska vara elaka mot henne. Att hon inte ska få vara med att leka. Osv, osv. Varför är jag rädd? Projektion, möjligen? Jamen, givetvis. Jag inser det, klart och tydligt, men det hjälper inte särskilt mycket. Tur att det är D som ska skola in henne, annars skulle jag säkert projicera min oro på Linn.
Visst inser jag att dagis kommer att bli superbra för Linn. Säkert kommer hon att trivas kanon och få massor med nya kompisar och få utlopp för en massa bus och kreativitet. Säkert blir det så. Jag håller ett par överbeskyddande tummar för det...:).
Kommentarer
Trackback
