Rena semestern???
Men hörrni, låter det soft eller låter det soft? Pippla lite med nya datorn, sätta mig in i vad som hänt i koncernen, prata lite med kollegor, organisera kontoret lite, skriva in lite grejer i kalendern..... Skulle självklart bli trist ganska snart, men tre dagar kan jag nog stå ut. Kommer bli rena semestern ju! Jag som har tid att sitta ungefär.... när jag äter på dagarna. Ojoj, kommer få ont i sittbenen, hehe.
Ok, men efter den här veckan vill jag ha något vettigt att sätta tänderna. Vet hur ofantligt uttråkad jag blev sist jag blev sittande länge utan något att göra. Dagarna blir såååååå långa.
Odd Molly
Intensivt, men härligt
Idag har min syster och hennes familj varit här. Mycket mysigt har vi haft och väldigt rörigt med fem barn som lekt, busat och rajat. Både Linn och Oskar var fullständigt slut när de for vid sextiden. Ja, jag med förresten :).
Nu väntar en lugn (förhoppningsvis!!) stund i soffan med en skvätt glass. Ladda inför morgondagens maraton...
Lyx!
Vad vi ska göra? Vi ska shoppa lite, käka lunch, slöa och mysa på hotellet, äta middag och sova. KANSKE EN HEL NATT UTAN ATT BEHÖVA GÅ UPP. Lyx. Ååååååå, så skönt! Och sen hotellfrukost! Mums!
Måtte det bli av nu bara.... Jag är fortfarande rädd att något ska hända - i stil med att Linn eller OSkar ska bli sjuk under natten. Jag håller tummarna hååååååårt.
En vecka kvar
Jag vill börja jobba igen, absolut. Att få möjligheten att göra både och - att vara hemma med barnen två dagar i veckan och jobba tre - känns perfekt. Dessutom är det ganska påfrestande att vara hemma nu, tycker jag. Men ändå! Är jag liksom färdig nu? Har jag varit mammaledig färdigt nu för resten av mitt liv? Det verkar banne mig inte bättre. Och är det dåligt, egentligen? Ojojoj, så många frågor...:).
Det känns helt enkelt lite overkligt att vara på andra sidan om två barn. Inte så att de inte existerar längre för att jag börjar jobba, verkligen inte, men det gick liksom så... fort. Svipp, svipp bara så är man tvåbarnsmamma. Lite läskigt är det allt.
Okok, lite ångest har jag också. För att lämna Oskar tre dagar i veckan. Han är ju så liten fortfarande, bara åtta månader! Klart jag kommer sakna Linn också, men jag vet ju att hon klarar sig utan mig. Och visst vet jag att Oskar gör det också, men jag har ju liksom aldrig provat!
Usch, min lilla koss... (Linn "koss" istället för korv i början. Hon har slutat med det för länge sedan, men jag tycker det låter så gulligt så jag fortsätter, hehe. Oskar är alltså min lilla korv. Min lilla korvakorv, för att vara exakt. Kossakoss.)
Badhuset x 2
Oskar däremot frös förra veckan. Han som ler allt som oftast drog inte på munnen en endaste gång och blev blå om läpparna efter ca tio minuter, stackars liten. Så, idag fick han vara hos farmor och farfar när vi badade. Bäst så.
Endast ett barn gjorde att jag fick möjlighet att simma lite. En kilometer avverkades och det var hur skönt som helst. Jag trivs verkligen i vattnet. Kanske skulle börja simma en gång i veckan? Hm... Tåls att tänkas på.
Årets första
D och Linn for iväg till affären igår på kvällskvisten för att handla lite frukt och annat. Med sig hem hade en underbar bukett tulpaner! Åh, de är så fina! Det är något speciellt med tulpaner, tycker jag, särskilt vårens allra första bukett....
Då var det dags igen...
Natten har varit kämpig. Gnäll, hosta, välling, alvedon, snorsug, nässpray..... Hej och hurra. Jag vet inte om jag tycker synd om eller avundas D som fick lov att gå och jobba imorse...:). Möjligen blir det kollektiv middagsvila här i Storvik idag.... Jag är tacksam över att ha farmor och farfar här idag som lektant och lekfarbror.
See ya.
Fem friska barn samtidigt = Omöjligt??
Nog är det väl helt otroligt? Ska det inte gå att träffas om man har barn? Är det inte möjligt att fem barn kan få vara friska samtidigt en helg? Verkar inte så. Vi har ju för tusan inte ens fått ge varandra julklappar ännu?!?
Tråkigt är det. För att inte tala om hur besvikna barnen blir varje gång det blir ändrade planer. För dem är det ju ännu svårare att förstå varför det måste ske, gång på gång.
Well, om två veckor gör vi ett nytt försök. Femte gången gillt? Börjar nästan kännas fånigt, men man kan ju inte gärna ge upp heller.
Inni och Okka (2 år och 4 månader resp. 8 månader)
I förrgår blev Oskar åtta månader. Min underbare lille pojke som inte är så himla liten längre.... Så fin! Här pysslar han med en av sina absoluta favvosysselsättningar - klinka på pianot och "sjunga". Storasyster sitter bakom på pianopallen och håller koll på honom...:). Hon passar också på att lusläsa fodralet till någon DVD.... Ehh..?
Det är verkligen helt fantastiskt att se kärleken mellan dem, syskonen. Från Oskars sida är det ren och skär dyrkan - han är totalt uppslukad av Linnis. Han ska vara rejält ledsen för att inte hon ska kunna muntra upp honom bara genom att komma springande och ropa: "Okka! Nu kommer jag Okka! Nu är jag här, Okka!" Åhhh, han lyser som en sol!
Linn å andra sidan är ju, såklart, aningen mer restriktiv i sin kärlek. Det har ju så att säga vuxit fram, även om hon varit jättesnäll och varsam med Oskar ända från början. Ok, han har fått sig en känga eller två, men absolut inte av elakhet, utan någon gång när hon varit frustrerad och arg på mig eller D. Numera är hon hur gosig som helst mot honom - hämtar leksaker, vill kramas, pratar och leker med honom, vill mata honom osv, osv. Och när hon kommer hem från dagis är det Oskar hon säger att hon saknat och hon vill genast springa till honom och kramas. Min fina tjej.... 
Visst är det jobbigt med två så pass små barn, men samtidigt är det så underbart! De är så härliga och gosiga och leker faktiskt redan nu tillsammans. Bägge två är mycket mer krävande när den andra inte är med - tillsammans kan de sitta och leka utan mig eller D länge, länge. Fantastiskt.
Det var ju inte riktigt meningen och planen att vi skulle få två barn så här pass tätt, men nu i efterhand är det perfekt. Det blir ju jobbigt hur tusan man än gör, om än på olika sätt! Och man vet ju inte om något annat än det livet man leker här och nu...:).
Hemmaträning
Så vad göra? Jag har ju mina långpromenader - jag går ju dagligen (i stort sett) minst en timme, men det räcker liksom inte..... Så nu har jag börjat styrketräna hemma. Finns ju faktiskt en uppsjö av mycket effektiva övningar som man kan göra hemma, med bara den egna kroppstyngden till hjälp! Och jag får sådan träningsvärk! Himmel.... Och det bästa av allt: Jag kan träna mitt på dagen, brevid barnen på golvet när de leker. Och DÅ blir det av. Linn härmar mig där jag ligger och gör armhävningar, haha....
Jag gör följande övningar, tre set, varannan dag:
Armhävningar
Situps - sneda och raka
Ett gäng stabiliseringsövningar för ryggen
Dips
Utfall
Tåhävningar
Benböj
Upphopp
Ryggresningar
Plankan
Där det är möjligt använder jag Oskar som tyngd. Han tycker det är superskoj!
Jaha, vad säger ni? Tror ni att jag kommer våga visa mig på stranden till sommaren, eller blir det vassen i år igen?? MOahahaha. Jag skojar. Faktiskt. :) Men det känns bra!
Vårkänslor?
Nja, det var väl ändå att ta i. Hur mycket snö som helst och 11:e januari - inte direkt så att det känns befogat eller ens lockande att shoppa vårkläder.... Men såklart hittade jag ändå några godbitar i HM´s vår- och sommarkatalog! Man är väl inte den som är den, heller. Fast jag väntar nog några veckor innan jag slår till...:).
Träsko-sandalerna är grymma, men det skulle gärna ha fått vara skinn.... Går säkert att hitta liknande i skinn någonstans, lite närmare sommaren. 
När jag var liten, typ sju åtta år, på åttiontalet, sydde mamma byxdressar till mig och min syster. Jag avskydde plagget innerligt, jag menar, hur praktiskt är det egentligen? Föga anande jag då att jag skulle sukta efter en byxdress, dryga 20 år senare....:). Denna är supersnygg och jag tror nästan att jag skulle kunna passa i den också.
Jag är helsåld på leopardmönstrat. Faktum är att jag var nära att köpa en leomönstrad kappa på rean, när jag var i huvudstaden för ett par veckor sedan.... Men där tog jag dock mitt förnuft till fånga, hehe. Den här klänningen är förmodligen lite mer användbar :).
Finfin jacka. En sån vill jag ha!
Tillbaka till verkligheten
På onsdag är det dagis igen för Linn - var ett bra tag sedan nu. Illa och irriterande att femtontimmarsbarnen inte får gå under skolloven. Inte för att vi vill bli av med henne - ok, vissa stunder kanske man känner så, fniss - utan för hennes skull! Hon vill ju verkligen dit nu. Och under tre veckor hinner hon ju nästan glömma bort.... Well, förhoppningsvis går det snabbt att vänja sig igen, för oss alla.
Veckan i övrigt ser lugn ut. Till helgen blir det en hel del aktiviteter, men till dess är det länge ännu.... En dag i taget. Nu ska jag förbereda för sänggång. Är trött som attan, i vanlig ordning.
Kram på er!
Jul och Nyår 2010
Jag orkar inte skriva något utförligt om vare sig julen eller nyår. Kommer säkert att ångra det senare, eftersom jag tycker det är skoj att gå tillbaka och läsa vad som hänt, vad vi gjort osv. Men - jag orkar inte. Vi har haft det bra, förutom lite magsjuka och allmän, total utmattning..;). Barnen fick finfina julklappar och så var det bra med det.
Istället slänger jag upp lite foton. Det får duga som minnesanteckning för mig och är säkerligen mycket roligare för er att titta på än att läsa ett långt, tråkigt inlägg om hur vi ätit och socialiserat i dagarna....
Voilà!
Okka och farfar
Linnis och kusin Moa
Glöggfika på julaftons eftermiddag. I väntan på TOMTEN
Ännu lyckligt ovetande....
Invigning av julklappar... Vasaloppet nästa!
Snark
Jag återkommer. När lusten återkommer. Blogglusten alltså..:).
(Den andra lusten är det si och sådär med såhär i julfläskandets kölvatten.... Jag känner mig övergödd och ser så ut också. Uuuuäääää. Well, det blir bättre där också, skulle jag tro.)
