Tusses Blogg

I förrgår blev Oskar åtta månader. Min underbare lille pojke som inte är så himla liten längre.... Så fin! Här pysslar han med en av sina absoluta favvosysselsättningar - klinka på pianot och "sjunga". Storasyster sitter bakom på pianopallen och håller koll på honom...:). Hon passar också på att lusläsa fodralet till någon DVD.... Ehh..?





Det är verkligen helt fantastiskt att se kärleken mellan dem, syskonen. Från Oskars sida är det ren och skär dyrkan - han är totalt uppslukad av Linnis. Han ska vara rejält ledsen för att inte hon ska kunna muntra upp honom bara genom att komma springande och ropa: "Okka! Nu kommer jag Okka! Nu är jag här, Okka!" Åhhh, han lyser som en sol!

Linn å andra sidan är ju, såklart, aningen mer restriktiv i sin kärlek. Det har ju så att säga vuxit fram, även om hon varit jättesnäll och varsam med Oskar ända från början. Ok, han har fått sig en känga eller två, men absolut inte av elakhet, utan någon gång när hon varit frustrerad och arg på mig eller D. Numera är hon hur gosig som helst mot honom - hämtar leksaker, vill kramas, pratar och leker med honom, vill mata honom osv, osv. Och när hon kommer hem från dagis är det Oskar hon säger att hon saknat och hon vill genast springa till honom och kramas. Min fina tjej....





Visst är det jobbigt med två så pass små barn, men samtidigt är det så underbart! De är så härliga och gosiga och leker faktiskt redan nu tillsammans. Bägge två är mycket mer krävande när den andra inte är med - tillsammans kan de sitta och leka utan mig eller D länge, länge. Fantastiskt.

Det var ju inte riktigt meningen och planen att vi skulle få två barn så här pass tätt, men nu i efterhand  är det perfekt. Det blir ju jobbigt hur tusan man än gör, om än på olika sätt! Och man vet ju inte om något annat än det livet man leker här och nu...:).