Urlakad
Jag är sliten. Så långt är inget nytt under solen, men de senaste veckorna har det blivit sämre, tycker jag. Jag har tappat, och tappar fortfarande, ofantligt mycket hår, är sjukt trött hela tiden och känner mig allmänt urlakad. Det slog mig för någon dag sen att med undantag för några få veckor förra sommaren så har jag varit gravid eller ammandes i snart tre år. Kanske inte så konstigt att kroppen är lite sliten? Det måste ju ta ut sin rätt någon gång. Synd bara att jag inte blivit sådär mager och tärd, hehe.... Sån tur har jag inte :). Tunnhårig, småfet och virrig - det är min nya signatur. Sannerligen ingen Mum I Like to Fuck.....
Well, nu har jag (läs D. Jag är för snål för att lägga pengar på sånt) laddat upp med vitaminer och lyxig hudkräm. Här ska renoveras - inifrån och utfrån.
Att vara en bra mamma
Det är underbart att vara mamma. Nästan jämt..... Problemet är bara att få orken att räcka till!
Vissa dagar går det lätt! Vissa dagar har man bara det där lilla extra att ge - man känner sig pigg och glad, energisk och påhittig, kreati och tålmodig. Man sjunger mest hela tiden, bakar kakor utan att bli irriterad äver att det blir deg i hela huset, man bygger lego i timmar, läser böcker, busar, hoppar i vattenpölar.... osvosv. Och allt känns roligt! Man gör det med känsla.
Andra dagar är det som om handbromsen ligger på. Tvååringens godmorgon-spark på mjölkstinna bröst sätter tonen för dagen och det bara GÅR inte att ta sig ur grinighetens töcken. Tålamodet är uselt, att leka känns som ett straff och man snäser istället för att sjunga. Sådana dagar är inte roliga för någon.
De flesta dagar hamnar dock någonstans mittemellen. Man känner sig lagom rolig. Lagom tålmodig. Hushåller med resurserna. Är energieffektiv. Gör sitt bästa?
Valkvalet
Det är faktiskt dagisnivå på att vägra att ens diskutera. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och försöka göra bästa möjliga av den dåliga situationen.
Trötthet
Nåväl, jag kämpar på och kommer igen.
Så typiskt!
Oskar vaknar, såklart, maten blir förstörd, glasbitar över precis hela golvet, en nyfiken totalkorkad katt kommer lommande för att kolla vad som händer och så ringer telefonen. Jaaaaa! Mera, mera! Jag höll på att få en lugn stund här, förstör den för tusan!
Nu, en halvtimme senare har jag 1) släng ner katten i källaren, 2) sövt om det skrikande barnet, 3) tagit fram dammsugaren och röjt undan allt glas, 4) sövt om barnet ytterligare en gång, eftersom han SÅKLART vaknade av dammsugaren och slutligen 5) ätit fläskfilé. Utan tillhörande grönsaker, eftersom de hamnade på golvet....
Pust. Måtte han sova en stund till nu, så att jag får softa liiiiiiite.
Ps. Katten har fått komma upp ur källaren. Ingen behöver ringa djurskydds - vaddetnuheter.
Återbesök
Det kändes hursomhelst bra att få tänka tillbaka lite på graviditeten och förlossningen, såhär när man fått lite perspektiv på det. Graviditeten känns redan ofantligt avlägsen och förlossningen likaså, även om det på ett annat sätt känns som bara några dagar sedan. Tiden går så himla fort när man har en litenliten bebis, men samtidigt så är det så intensivt att varje dag liksom känns väldigt lång... Svårt att förklara! Lite grann går man iaf i ett töcken också rasslar det bara till och vips är bebisen ingen bebis längre utan en obstinat tvååring, hehe....
I övrigt är det som vanligt här - fullt ös, från morgon till kväll. Jag känner mig trött, sliten och nedstämd för tillfället, men förhoppningsvis blir det snart bättre. Håller tummarna för det.
Kram på er!
4 månader
Tänk att att redan är fyra månader, vår lille Oskar. Tiden går, som jag redan konstaterat vi ett flertal tillfällen, ofantligt fort. 
På ynka fyra månader har han gått från att vara som ett litet yngel till stadig broilerbebis - alldeles fantastiskt söt dessutom! Visst är det konstigt att jag och D har fått världens sötaste barn??? :) Mycket mystiskt.
Nattskift
Det började med att han vaknade när vi gick och la oss och inte ville somna om i sin säng. Alltså fick han komma över och snutta sig till sömns. Det verkade dock vara omöjligt, för han har banne mig snuttat och snuttat och snuttat hela jäkla natten. Och bajsat två gånger! Det har inte hänt sen han var typ tre dagar gammal. Mellan matningarna har han varit vaken, sprattlig och "pratig", vilket kanske låter mysigt och ÄR mysigt, dagtid. Men inte mitt i natten... Och särskilt inte i stort sett HELA natten. Försökte även med spjälsängen en gång under natten, men hey. Det var bara att glömma. Då blev han mäkta upprörd. Han som somnar mer eller mindre av sig själv i sin säng, varje kväll! Måste ha varit riktigt jobbigt i natt, av någon okänd anledning.
Till råga på allt fick jag en ny slags ryggsmärta inatt - molande liksom - och var tvungen att gå upp och ta ipren.
Ja, ni hör ju själva. Jag har jobbat nattskift inatt. Egentligen hade jag planerat att sova idag när Oskar sov, men jag är ju som jag är med det. Kan liksom inte, om jag inte är istort sett döende. Nu är jag ju pigg! Och har tid att pyssla! Annat blir det ikväll klockan sju, hehe....
Hej hopp
Åldersnoja
Jag fyller ju 30 om drygt en månad och egentligen är väl inte åldern i sig någon grej för mig. Men det här med att åldras, det vill säga rent fysiskt. Det är INTE kul. Jag har aldrig varit direkt snygg så egentligen borde det väl kvitta, men så är icke fallet. Att inse att det från och med nu bara kommer att gå utför, rent fysiskt, är inte ett dugg tilltalande. Fan, jag vill inte bli hängig, rynkig och slapp! Varför måste man bli det? Så onödigt!!
Tyvärr är det inte mycket mer att göra än att gilla läget. Trettioårskrisen - here I come! Hjälp. Tur på sätt och vis att man inte är apsnygg - visst måste det väl vara värre då? Att långsamt bli ful om man alltid varit snygg? Om man alltid haft sitt utseende att liksom dra nytta av? Äsch, jag vet inte.
Nu ska jag sova.
Tilläggas bör kanske att jag druckit lite skumpa ikväll och känner mig precis lagom salongsberusad. Så jag har alibi till mitt babblande...;).
You´re just too good to be true..
När jag kom hem efter att ha varit och hämtat Linn på dagis väntade detta på köksbordet.
Min allra käraste tyckte att jag behövde en överraskning. Hur underbar kan man vara, egentligen??
Gissa vad jag ska göra ikväll när Linn och Oskar somnat? :) Yummie....
Inte på topp idag HELLER
Nåväl, idag är det faktiskt lite extra synd om mig, ska ni veta. Ovanpå det allmänna förfallet är jag dessutom lite småförkyld och så är ryggen riktigt dålig nu. Idag måste jag ringa sjukgymnasten och även försöka få en tid hos min husläkare. Vet inte riktigt vad hon ska göra åt saken, men kanske kan ett par kortisonsprutor i häcken hjälpa??? Det var faktiskt ganska exakt vad en läkare sa till mig för ungefär ett och ett halvt år sedan när jag hade likadana problem med ryggen (när jag ammade Linn...).
Citat: "Jaha, vad ska jag göra då? Ska jag sätta en kortisonspruta i häcken på dig?" Underbart. Inte världens bästa läkare kanske, eller snarare, inte världens bästa patientbemötande. Blä.
Nåja. NU har jag gnällt färdigt för den här gången :).
Sweeties
En gos- och busstund i soffan, förevigad av den stolte fadern och äkta maken....:). 
Här ska Linn ge Oskar en puss.... Hej och hå...
Och en kram - bakifrån...
Mot svampskogen
I eftermiddag ska jag hämta upp Linn från dagis med bilen och så ska vi bege oss ut i skogen. Förhoppningen är att vi ska hitta lite gula kantareller, men vi får väl se hur det går..... Hursomhelst blir det eftermiddagsfika i solen i skogen och det räcker ju långt :).
Har ni plockat svamp i år?
FUSK
Dock tror jag att en variant någonstans emellan GI och Lchf är min väg att gå. Jag har definitift inget emot att skippa potatis, pasta, ris och bröd - det äter jag inte nu heller. Problemet nu är att det slinker ner något slags snask/choklad/glass varje dag... Nä, som sagt, de uppenbara kolhydratkällorna saknar jag absolut inte! Däremot vill jag kunna äta vilka slags grönsaker jag vill, utan att hålla på och räkna hit och dit. Och nötter och lite frukt, då och då. Målet är en kosthållning där inget innehåller mer än 20 g kolhydrater per 100 g. Jämfört med Lchf, där inget över 5 g/100 g är tillåtet..... Det blir fasen svårt att hålla i längden och dessutom inget vidare för barnen. Jag vill att Linn och så småningom Oskar ska kunna äta samma sak som oss. Hålla på och laga olika saler funkar inte! Och en kombination blir inget vidare - High carb high fat, hehe. Inget för barnen det heller.
Well, well. På söndag är det födelsedagskalas för W i Toretorp. Efter det kör jag (vi) igen!
Babymassage
Så var det dags igen, för kurs i spädbarnsmassage. Jag gick för två år sedan med Linn och nu är det Oskars och min tur. Krasst sett skulle jag väl egentligen inte behöva gå kursen igen, men det var så mysigt sist att jag gärna vill det. Den kvinnliga ledaren lär ut massageteknik enligt IAIM, så det är ju seriöst och så. Jag tror absolut att det kan ge många positiva effekter om man bara kommer sig för att fortsätta, även efter kursens gång.
Hursomhelst så sitter vi där i ring på golvet i halvmörkret, med ljus tända, mjuk musik i bakgrunden och masserar våra små korvar. Lite sektvarning är det allt, men väldigt mysigt! Rekommenderas till alla med små bebisar.
