Tusses Blogg

Ibland är det liksom inte meningen att man ska ha flyt. Jag kom hem från föräldragruppen i ösregnet, vrålhungrg och med en suuupertrött Oskar som jag genast stoppade ner i vagnen i hallen, inne. Han somnar efter en stunds gnällande - det är omvälvande för en fyramånadersbebis att se en massa främmande människor - och jag rasslar vidare in i köket för att få mat. Medans jag plockar fram rester ur kylskåpet hinner jag tänka att "guuud vad skönt att få äta lunch i lugn och ro! Läsa Buffé under tiden också...." då händer det. Jag tappar glasskålen som jag precis tar ut ur kylskåpet och den går i tusen bitar med ett ljudligt KRASCH.

Oskar vaknar, såklart, maten blir förstörd, glasbitar över precis hela golvet, en nyfiken totalkorkad katt kommer lommande för att kolla vad som händer och så ringer telefonen. Jaaaaa! Mera, mera! Jag höll på att få en lugn stund här, förstör den för tusan!

Nu, en halvtimme senare har jag 1) släng ner katten i källaren, 2) sövt om det skrikande barnet, 3) tagit fram dammsugaren och röjt undan allt glas, 4) sövt om barnet ytterligare en gång, eftersom han SÅKLART vaknade av dammsugaren och slutligen 5) ätit fläskfilé. Utan tillhörande grönsaker, eftersom de hamnade på golvet....

Pust. Måtte han sova en stund till nu, så att jag får softa liiiiiiite.



Ps. Katten har fått komma upp ur källaren. Ingen behöver ringa djurskydds - vaddetnuheter.