Slagpåsen
Linn har lagt sig till med ett rätt så trist beteende. Varje gång jag hämtar henne på dagis slår hon mig. Som idag - jag öppnade grinden och ropade, som vanligt, "Hej Linn!". Hon släpper det hon har för händer och kommer springande, för att... slå mig! Tjoho! Alltid lika underbart att vara efterlängtad, eller hur?
Nu är jag inte dummare än att jag förstår att hon på något sätt straffar mig för att jag lämnat henne där och att beteendet i sig inte är speciellt ovanligt. Men ändå. Det är ÄNDÅ trist! Hon gör inte alls på samma sätt mot D. Jag verkar helt enkelt röra upp starka känslor hos min lilla tös...
Som tur är så går hennes ilska/dåliga humör över så fort vi lämnat dagisgården. Då blir hon som vanligt. Så - jag fortsätter att låtsas som ingenting. Eller, så klart säger jag åt henne att man inte får slåss, men jag gör ingen större affär av saken. Förutom att beklaga mig här då, hehe...
Ibland är det smått otacksamt att vara förälder. Inte ofta, men ibland.
Nu är jag inte dummare än att jag förstår att hon på något sätt straffar mig för att jag lämnat henne där och att beteendet i sig inte är speciellt ovanligt. Men ändå. Det är ÄNDÅ trist! Hon gör inte alls på samma sätt mot D. Jag verkar helt enkelt röra upp starka känslor hos min lilla tös...
Som tur är så går hennes ilska/dåliga humör över så fort vi lämnat dagisgården. Då blir hon som vanligt. Så - jag fortsätter att låtsas som ingenting. Eller, så klart säger jag åt henne att man inte får slåss, men jag gör ingen större affär av saken. Förutom att beklaga mig här då, hehe...
Ibland är det smått otacksamt att vara förälder. Inte ofta, men ibland.
Kommentarer
Trackback
