Rävaräv
Jag har aldrig tidigare förstått mig på människor som förespråkat löpning för att man kommer ut i naturen och får se så mycket. Kanske för att jag förr haft fullt upp med att överleva när jag varit ute och sprungit och därmed inte tagit någon som helst notis om omgivningen, hehe. Nu är det hursomhelst annorlunda! Jag skulle inte vilja gå så långt som att det är "underbart" (inte än, ialla fall), men det är helt klart mer njutningsfullt än plågsamt! Och man får ju se så mycket! :)
Sist jag var ute såg jag en massa rådjur som betade på ett fält i skymningen. Så fina! Och imorse mötte jag en räv! Den travade en bit framför mig på vägen - flera sekunder - innan den insåg hur läskig jag var och skuttade in i skogen. Jag gillar rävar, av någon anledning. De är fina och liksom så snabba! För att inte tala om att de är så listiga...;)
Det blev sju kilometer idag också. Snart vågar jag nog ge mig på milspåret.... När jag mäktat med milen ett par gånger ska jag kanske köpa en pulsklocka...? Först då kanske jag vågar tro på att jag faktiskt kommit igång och springa, hehe.
Underbart att höra! Tricket för att njuta är att alltid springa lite långsammare än man orkar, och så hinner man ju som du skrev se lite mer då också =)
Hehe, ja så är det väl. Får väl plåga mig någon gång också, men inte än - då lägger jag säkert ner i rena förskräckelsen..;).
