Respekt??

En person som står mig mycket nära ska göra en bröstförstoring, alldeles nu i dagarna. Hon vill gärna ha mitt stöd - på flera sätt - men jag har sååååå svårt att ge det! Fan! Jag KAN helt enkelt inte repektera hennes beslut! Visst, jag behöver inte ge henne några moralpredikningar, hon är ju en vuxen människa och blablabla. Och visst SKA jag försöka stötta henne så gott jag kan, men är det verkligen rätt att bara låtsas som att det är en bra idé när det gäller en så pass allvarlig sak? Jag tycker ju att det är åt helvete!

Himmel så svårt. Jag har lite försiktigt frågat hur hon tänkt förklara saken för sina barn - det är där det stora kruxet ligger enligt mig - men hon slår ifrån sig aggressivt. Såklart!!! För det går ju inte att förklara detta för någon som man samtidigt ska uppfostra till att man duger precis som man är. Eller gör det det? ÄR det jag som är småaktig och trångsynt?

Vad tycker ni, mina vänner? Borde jag bara knipa igen? Hon har ju redan bestämt sig, hur som helst. Men hur ska jag kunna respektera människan sen då?

För protokollet så kan jag berätta att vederbörande inte läser bloggen. Vet inte om att den existerar ens, så så långt är det safe...:).

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ibland får man bara hålla käft och gilla läget. Tror inte det finns något "snyggt" sätt att ta sig ur detta. Fråga så lite som möjligt om det är känsligt, förmodligen har du ingen chans att förändra hennes beslut eller få henne att "ta sitt förnuft till fånga" eftersom hon har en annan syn på situationen.

Jag menar, det handlar ändå bara om tuttar, det är inte hela världen. Vi kan bli moraliskt fördärvade på så många andra sätt och förmodligen hinner hon med några av de andra också innan det är färdigt.

Ligga lågt skulle jag göra.

2011-02-17 @ 07:21:23
Postat av: caroline

Glömde namnet.

2011-02-17 @ 07:21:48
Postat av: Tusse

Carro: Ja... Du har nog ganska rätt i det. Ska försöka göra det... Tack!

2011-02-17 @ 07:52:20
Postat av: Li

Håller med dig helt, jag skulle ha såå svårt för att tycka det är ok när man försöker uppfostra barn till att tycka om sig själv som man är. Men å andra sidan är ju barn inte dumma så man kan ändå inte lura dem (lite läskigt faktiskt!), som Carro skriver: det lyser nog igenom i så många andra sammanhang ändå!

2011-02-17 @ 08:37:14
Postat av: Tusse

Li: Nä, det är sant, de är bra mycket smartare än man tror, fast de är små... Jobbigt är det hur som helst. Jag antar att du vet vem det handlar om...:).



Kram!

2011-02-17 @ 09:02:51
Postat av: Li

jo, förstår vem det är och hon har ju tänkt på det ett tag så det verkar inte som om hon är beredd att ändra sig. Jag skulle ju aldrig kunna låtsas att jag håller med och tycker det är ok men sen får man väl försöka gilla läget och gå vidare, jag vet ju att du tycker om henne ändå =).

Kram!

2011-02-17 @ 13:32:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0