Tusses Blogg

När vännen L var här pratade vi mest om barn, det ska erkännas, men även en del om jobb. Om att trivas på jobbet, med sina kollegor, sin chef och sina arbetsuppgifter. Hur viktigt det är.

Samma kväll visade min svärmor mig en annons i del lokala tidningen - ett stort företag här i faggorna sökte en massa folk tll olika tjänster. Däribland fanns en tjänst som bara kändes som att den var gjord för mig. Ett sånt jobb som jag liksom hoppats få, så småningom! Jag har ju inte direkt gått omkring i "söka nytt jobb"- tankar, känner väl att jag kanske borde jobba lite på rikigt på mitt nuvarande jobb först. Har ju mest varit mammaledig sen jag började där, för tre år sen, hehe.... Men! Såna här jobb finns det inte direkt gott om och vill jag låta chansen gå mig förbi? Jag hade ju förvisso tänkt vara mammaledig ett tag till med Oskar, om än endast halvtid under våren, men skulle jag mot förmodan få nytt jobb är det ju givetvis inte tal om något annat än heltid. Minst. Vill jag det? Kommer jag inte attb ångra att jag missar en massa av Oskars bebistid? Men å andra sidan - söka kan man ju alltid. Chansen att jag får jobbet är ju ändå inte direkt överhängande.

Igår ringde jag och pratade med kontaktpersonen på företaget, troligtvis avdelningens chef. Jag tycker att vi hade ett jättebra samtal och om jag tvivlade lite innan så blev jag helt övertygad under samtalets gång. Att jobbet skulle vara något för mig, alltså..:). Alltså ska jag söka, så får framtiden utvisa hur det blir.

Så. Då var det alltså dags att uppdatera CV:et och skriva personligt brev....... Huuuu. Visst är det jobbigt? Man vill liksom sååååå gärna att det ska bli sååååå bra, men hur vet man vad de vill höra? Och hur gör man för att sticka ut ut mängden?? Hur framhöver man sig själv som en ypperligt bra person utan att låta alltför självgod? Jag tycker att det är en riktigt svår balansgång... Nå, imorgon är D hemma, då kan jag sitta ostört. Imorgon ska ansökan in.