Tusses Blogg

Frustrerad är nog ordet som bäst beskriver mitt humör, just nu. Under fredagen hade jag som sagt extremt mycket förlossningskänningar - vi var alla ganska övertygade om att bebisen skulle komma under natten, eller möjligen under gårdagen. Känningarna avtog dock, för att återkomma med full kraft igår kväll....

Inatt hade jag förvärkar (riktiga trodde jag!) var fjärde minut och ganska ont. Jag låg i sängen och tog tid och tänkte att när det blir tre minuter emellan väcker jag D också åker vi in. Dessutom gick slemproppen under gårdagen, så allt stämde liksom perfekt! Och vad händer? Jo, rätt vad det är när jag ligger där med mobilklockan i högsta hugg i mörkret, taggad till tusen, då bara försvinner det. De förbaskade (för-)värkarna bara slutar att komma! Åååååå, jag blev så besviken! Och är fortfarande! Hur många gånger ska det BLI såhär? Jag kommer att bli knäpp på kuppen! Snälla, snälla, snälla bebis, kan du inte sätta igång detta nu? Mamma skulle bli sååååå tacksam....





(För er som inte är insatta i vokabuläret och inte vet vad slempropp är, så kan jag säga att det är inget man behöver veta heller, förräns man är gravid. Ni kan lugnt ignorera begreppet. Det är nämligen ganska precis så nasty som ordet låter, hehe... Det är tur att man blir lätt avtrubbad och liksom djurisk när man är gravid, annars skulle man inte mäkta med alla dessa kroppsliga konstigheter.

Egentligen är det ju inte det minsta konstigt, utan i allra högsta grad naturligt, men det betyder ju inte att man måste tycka att det är TREVLIGT. Personligen har jag aldrig gillat blod och slem, inte ens mitt eget.)