Tusses Blogg

Här lever vi och frodas, må ni tro. Dagarna går i ett raskt tempo - det är fullt upp mest hela tiden. Eller, njae, inte riktigt, men nästan. Jag måste säga att det går mycket bra! Sånt som man knappt vågar yppa, men va fan. Visst ska man väl fokusera på det positiva??

Till en början var Linn ganska konfunderad - hon hade varit ganska orolig under tiden vi var borta på BB och dessutom fått en släng av magsjuka. Hursomhelst var Oskar rätt så läskig till en början, speciellt när han skrek. Navelplutten var också extremt äcklig och där får jag väl lov att hålla med henne...:). Men redan nu, efter endast en vecka, är läget ett helt annat. Linnis är sååå gosig mot Oskar. Hon vill klappa, krama och "titta till" Okka hela tiden. Hon har till och med skänkt en av sina mjukishundar till honom, vilket säger en hel del om man känner till Linns relation till sina hundar..;). Skrikandet bekommer henne inte alls särskilt mycket längre. Hon säger bara att Oskar vill ha mat, att han vill äta tutte. Visst är hon lite klängigare och trotsigare än vanligt, absolut, men det vore väl extremt konstigt annars?!? Någon slags reaktion måste det ju bli, annars har man ju ett barn utan känslor. Tror jag.





Med oss föräldrar är det mestadels bra. Jag läker så sakteliga, även om det är svårt att vila på dagarna med en 20 månaders tetting i huset. Mest är vi tacksamma, både jag och D, dels över att allt gått så bra och dels över att vår nya familjemedlem, ännu så länge, är ganska foglig. Han mest sover och äter. Och bajsar och kräks, förstås! :) Amningen funkar bra nu, efter lite inledande krångel och till och med nätterna har gått över förväntan. Vi hoppas innerligt att det fortsätter på det här sättet!

Kram på er!

Nuså, mina vänner, har han kommit, vår lille prins! För det blev en liten pojke...:). Vattnet gick ju som sagt i tisdags kväll och vi for in till förlossningen en stund senare. Värkarna kom igång i samband med vattenavgång men var till en början inte särskilt jobbiga. Faktum är att de var hanterliga, om än smärtsamma, fram till midnatt ungefär. Sen började eländet, hehe... Men det gick ganska fort - 02.25 ploppade han ut! En fullkomligt fantastiskt liten gos på 3086 g och 47 cm lång. Så fin!!



Om ni undrar över det kanske något mindre vackra namnet Helge, så kan jag berätta att både min och D´s farfar hette Helge. Dessutom heter båda våra fäder Helge i andra namn. Då kommer man helt enkelt inte undan...:). Tilltalsnamnet blir Oskar.

Så var det måndag igen och en ny vecka. Och inte en skymt av någon bebis..... Ledsen att jag tjatar om detta hela tiden, men det är istort sett det enda som rör sig i mitt huvud nu. Det GÅR liksom bara inte att ignorera! Det kan ju verkligen vara dags vilken minut som helst nu. Phu.....

Idag har D jobbat och svärmor varit här och sällskapat och hjälpt mig och Linn. Stundtals känner jag mig ganska usel för hon ska behöva hjälpa mig med Linn - hon är ju också lite småsliten emellanåt - men det är så pass skönt med hjälpen att jag försöker kväva skuldkänslorna. Dessutom är det väldigt trevligt med sällskapet! Jag hoppas att hon också tycker så, åtminstone lite grann...

Hursomhelst så har vi varit en kortis till Valbo Köpcentrum och inhandlat en födelsedagspresent till min mamma. Hon fyller 55 år i slutet av maj, men ska ha sitt födelsedagsfirande nu på torsdag. Det låter illa, men jag hoppas att vi inte kan närvara. Alltså, jag vill föda barn innan torsdag!!! Jag vill föda barn NUUUUUUU!

Såja. Lugn och fin.

Sandviken är verkligen ingen hit om man vill shoppa kläder, men en Lindex-butik finns och allt som oftast blir det en promenad igenom där när vi har vägarna förbi. Jag är ju så pass mycket tant nuförtiden att jag tycker att Lindex har en hel del fint - iaf ibland.....:). Dessutom finns det mycket fina barnkläder! Hursomhelst - idag gav promenaden utdelning, i form av nedanstående linne och blus. Jättefina bägge två, tycker jag! Och 99 spänn för linnet, det är shopping i min smak det.






Nu när jag letade på Lindex hemsida efter dessa bilder hittade jag även en klänning, bland deras "Nyinkommet" - plagg. Hur snygg var inte denna?? I denim. Najs! Och superpraktiskt när man ska amma, ju... Förutom då att man mjölkar ner klänningen om man inte kan ha amningsinlägg.... Eller vad tusan, axelbandslös bh funkar ju! Kanske inte de första "ajajaj-vilka-ömma-ballongtuttar-jag-har-fått" - dagarna, men sen. Hm, undrans om jag ska slå till på en sån sen? Tåls att tänka på, helt klart. 399 vill de ha för den.

Frustrerad är nog ordet som bäst beskriver mitt humör, just nu. Under fredagen hade jag som sagt extremt mycket förlossningskänningar - vi var alla ganska övertygade om att bebisen skulle komma under natten, eller möjligen under gårdagen. Känningarna avtog dock, för att återkomma med full kraft igår kväll....

Inatt hade jag förvärkar (riktiga trodde jag!) var fjärde minut och ganska ont. Jag låg i sängen och tog tid och tänkte att när det blir tre minuter emellan väcker jag D också åker vi in. Dessutom gick slemproppen under gårdagen, så allt stämde liksom perfekt! Och vad händer? Jo, rätt vad det är när jag ligger där med mobilklockan i högsta hugg i mörkret, taggad till tusen, då bara försvinner det. De förbaskade (för-)värkarna bara slutar att komma! Åååååå, jag blev så besviken! Och är fortfarande! Hur många gånger ska det BLI såhär? Jag kommer att bli knäpp på kuppen! Snälla, snälla, snälla bebis, kan du inte sätta igång detta nu? Mamma skulle bli sååååå tacksam....





(För er som inte är insatta i vokabuläret och inte vet vad slempropp är, så kan jag säga att det är inget man behöver veta heller, förräns man är gravid. Ni kan lugnt ignorera begreppet. Det är nämligen ganska precis så nasty som ordet låter, hehe... Det är tur att man blir lätt avtrubbad och liksom djurisk när man är gravid, annars skulle man inte mäkta med alla dessa kroppsliga konstigheter.

Egentligen är det ju inte det minsta konstigt, utan i allra högsta grad naturligt, men det betyder ju inte att man måste tycka att det är TREVLIGT. Personligen har jag aldrig gillat blod och slem, inte ens mitt eget.)