35:e veckan
Har nu kommit så pass långt som till 35:e graviditetsveckan av 40..... Det är med andra ord lite drygt en månad kvar bara. Helt otroligt spännande och läskigt. Det är ganska overkligt, faktiskt. Såhär säger gravid.se om denna veckan:
"Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.
Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda."
Jo, det där med ryggen och bäckenet känns igen...:). Det är ganska tungt nu emellanåt. Värmen gör också att jag börjar samla på mig vatten vilket inte alls är behagligt. Min vigselring som hittills varit lös förutom över knogen sitter nu spänt och de flesta skor klämmer. Känner mig lite som en flodhäst över lag, vilket inte är helt kul. Vågen visar nu på en uppgång på 12,5 kg och jag hoppas väl att det inte ska behöva bli så fasligt mycket mer heller. Fast det är ju vanligt att man lägger på sig flera kg vatten på slutet, speciellt på sommaren, så vi får väl se. Det känns lite grann som skitsamma, bara bebisen kommer ut snart, hehe.
Angående rädsla inför förlossningen så är det faktiskt inte så farligt. Jag har förlikat mig vid tanken på att det kommer att vara vidrigt, outhärdligt smärtsamt och känner nästan mig lite förväntansfull, liksom. Hur känns denna otroliga smärta egentligen?? Ska bli lite intressant att uppleva, trots allt. Dessutom känner jag mig laddad inför att få göra något riktigt otroligt jäkla fysiskt påfrestande utan att behöva vara orolig för att det ska skada bebisen på något sätt. Känns som jag mjäkat hur länge som helst nu...:).
Men mest av allt längtar jag efter min och D´s lilla bebis. Det är en otroligt stark, fysisk längtan som inte liknar något jag tidigare känt. Hur kommer hon att vara? hur kommer hon att se ut? Ååååå, det är så spännande!!
Fem veckor kvar. Jag räknar ner.
"Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.
Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda."
Jo, det där med ryggen och bäckenet känns igen...:). Det är ganska tungt nu emellanåt. Värmen gör också att jag börjar samla på mig vatten vilket inte alls är behagligt. Min vigselring som hittills varit lös förutom över knogen sitter nu spänt och de flesta skor klämmer. Känner mig lite som en flodhäst över lag, vilket inte är helt kul. Vågen visar nu på en uppgång på 12,5 kg och jag hoppas väl att det inte ska behöva bli så fasligt mycket mer heller. Fast det är ju vanligt att man lägger på sig flera kg vatten på slutet, speciellt på sommaren, så vi får väl se. Det känns lite grann som skitsamma, bara bebisen kommer ut snart, hehe.
Angående rädsla inför förlossningen så är det faktiskt inte så farligt. Jag har förlikat mig vid tanken på att det kommer att vara vidrigt, outhärdligt smärtsamt och känner nästan mig lite förväntansfull, liksom. Hur känns denna otroliga smärta egentligen?? Ska bli lite intressant att uppleva, trots allt. Dessutom känner jag mig laddad inför att få göra något riktigt otroligt jäkla fysiskt påfrestande utan att behöva vara orolig för att det ska skada bebisen på något sätt. Känns som jag mjäkat hur länge som helst nu...:).
Men mest av allt längtar jag efter min och D´s lilla bebis. Det är en otroligt stark, fysisk längtan som inte liknar något jag tidigare känt. Hur kommer hon att vara? hur kommer hon att se ut? Ååååå, det är så spännande!!
Fem veckor kvar. Jag räknar ner.
Kommentarer
Trackback
