Jul - självuppoffrandets högtid??
Jag tycker mycket om julen och har alltid gjort - det är inte alls det detta handlar om. Däremot tycker jag inte om de måsten som julen medför.
Många gånger känns det som att hela julhelgen handlar om att göra någon annan/andra till lags, när det egentligen borde handla om att njuta av sällskapet av de människor man älskar och av att få vara ledig. Visst, det gör det ju också, till viss del, men är det verkligen någon som firar jul precis så som de själva vill? Vet de flesta ens vad de själva vill eller gör man bara som man "alltid gjort" utan att tänka? Själv har jag svårt att avgöra vad jag verkligen vill och vad som är en produkt av viljan att vara till lags och välja minsta motståndets väg. Detsamma gäller D, eller i ännu större utsträckning än mig, tror jag.
I år kommer vi, precis om förra året, att tillbringa tre dagar med att flänga omkring för att hinna träffa alla. Allt för att inte någon ska känna sig förbisedd och eventuell bitterhet ska uppstå. Men när ska vi skapa våra egna jultraditioner då? Javisst, våra jultraditioner innefattar självklart umgänge med våra respektive familjer, men lite gör man väl ensamma också? Så vill ialla fall jag ha det! Det är ju ändå vi tre som är viktigast av allt i hela världen...
Usch så bitter jag låter! Det är jag väl också, lite... Jag är bara så trött på att göra som alla andra vill och förväntar sig, utan att ta hänsyn till mina egna önskningar. Inte för att de nu skiljer sig så extremt mycket åt verkligheten - jag vet ju för tusan inte ens hur jag VILL ha det - men det vore skönt att ta reda på det någon gång. Nästa år kanske??
Suck. Nåväl, det blir säkert en trevlig jul i år ialla fall, det brukar det bli. Det är som sagt inte det som är problemet.
God Jul
Många gånger känns det som att hela julhelgen handlar om att göra någon annan/andra till lags, när det egentligen borde handla om att njuta av sällskapet av de människor man älskar och av att få vara ledig. Visst, det gör det ju också, till viss del, men är det verkligen någon som firar jul precis så som de själva vill? Vet de flesta ens vad de själva vill eller gör man bara som man "alltid gjort" utan att tänka? Själv har jag svårt att avgöra vad jag verkligen vill och vad som är en produkt av viljan att vara till lags och välja minsta motståndets väg. Detsamma gäller D, eller i ännu större utsträckning än mig, tror jag.
I år kommer vi, precis om förra året, att tillbringa tre dagar med att flänga omkring för att hinna träffa alla. Allt för att inte någon ska känna sig förbisedd och eventuell bitterhet ska uppstå. Men när ska vi skapa våra egna jultraditioner då? Javisst, våra jultraditioner innefattar självklart umgänge med våra respektive familjer, men lite gör man väl ensamma också? Så vill ialla fall jag ha det! Det är ju ändå vi tre som är viktigast av allt i hela världen...
Usch så bitter jag låter! Det är jag väl också, lite... Jag är bara så trött på att göra som alla andra vill och förväntar sig, utan att ta hänsyn till mina egna önskningar. Inte för att de nu skiljer sig så extremt mycket åt verkligheten - jag vet ju för tusan inte ens hur jag VILL ha det - men det vore skönt att ta reda på det någon gång. Nästa år kanske??
Suck. Nåväl, det blir säkert en trevlig jul i år ialla fall, det brukar det bli. Det är som sagt inte det som är problemet.
God Jul
Kommentarer
Postat av: Tessan
Förstår precis vad du menar...känner exakt likadant. Idag ska vi åka till svärföräldrarna och klä julgranen...inte för att vi vill det utan för att det blir ett JÄVLA liv om vi inte gör det!! Det som stör mig mest är nog att inte L kan säga ifrån utan kommer som en liten hund i koppel när familjen ropar.
Nästa år har vi dock sagt att vi ska fira julafton hemma med barnen. Ensamma vet jag inte, vi får se.
Men man får försöka balansera mellan att vara storsint och ego. Inte helt lätt ibland.
Julekramar,
T
Trackback
