Dagens klagovisa
Idag är jag på ganska bra humör. Det är underbart fint väder, vilket ju gör sitt till, och det har gått bra på jobbet. Hittills. Men eftersom jag är jag och jag är som jag är så måste jag ändå klaga lite. Vad vore en dags bloggande utan en rejäl portion gnäll? Va?
Hursomhelst så känns det som om den senaste typ månaden varit en enda lång väntan. Väntan på besked om jobb, om lägenhet och nu om jobb igen. För D´s del denna gång. Snark! Det är så himla svårt att leva i nuet ändå och nu är det helt omöjligt! Jag går bara och tänker framåt hela tiden. Det är inte bra. Dessutom är både jag och D såna att vi planerar näsan av oss i förväg, så i vår värld har han redan fått det där jobbet och vi har planerat vad han ska göra med hela sitt sommarlov. (Renovera den lägenhet som vi kanske köpt tills dess...=D). Det är inte heller bra! Vi kommer att bli så himla besvikna om vi får ett negativt besked nästa vecka. Usch. Varför är man sån här? Varför kan jag inte tänka att, ååå vad jag har det bra NU! Vilken härlig dag det här är!
Fast, för att bli sån kräv förmodligen en massa knark. Så, nä jag tror vi fortsätter som förut.
ha en bra dag :)
Hmmph...
Här är man, särbo sedan 1,5 år - bor i den småländska urskogen. Undrar om det inom en femårsperiod är möjligt att bo på samma ställe som A, eftersom vi båda måste hitta passande jobb. Den ena vill bo söderut och den andra norrut. Det ena vill bo lite grann på landet och den andra i stan. Det var nog allt jag ville anföra. Det är inte lätt när det är svårt.
Jag vet att jag gnäller och jag fattar helt ärligt inte hur du orkar med att ha det som ni har det. För mig låter det hemskt, men jag vet ju att man vänjer sig...
Leta reda på lite böcker om Mindfulness ska du se du visst kan bli nöjd i vardagen utan massa knark!! ;-D
