Tusses Blogg

Som den tvättäkta sucker för HM som jag är, så surfar jag troget in på webbshopen varje torsdagsmorgon. Det är på torsdagar det kommer in nya grejer där, kan jag ju berätta för er olyckligt ovetande...:).

Hursom, nu i torsdags har det kommit in en massa festkläder på webbshopen och såklart i butik också. Nu är ju inte festkläder något jag har ett skriande behov av, men jag är ganska sugen på nedanstående byxdress.... Så tjusig! Och med halsbandet till skulle det bli ännu tjusigare.

Kanske att man ska slå till ändå? Även om man inte ska på någon gigantisk Halloweenfest så blir det väl något tillfälle att vara fin? Kanske? Möjligen...?



       

Imorgon fyller jag tant. Trettio är, herregud, kan det verkligen stämma? Har jag inte räknat fel? :) Nix, krax. Det stämmer alldeles för väl.

Ärligt talat trodde jag att jag skulle krisa över detta att bli trettio, men nä, det har inte blivit mycket av den varan. Inte ännu, ialla fall. Fast egentligen har jag ju ingen tid över för att fundera särskilt mycket över saken och då är det svårt att krisa... Det kanske kommer, hehe.

Hursomhelst så uppfyller jag ju redan flera av de kriterier som jag tidigare ansåg vara tydliga bevis på tantighet. Vad säger ni om följande:


• Jag tycker att det är ett grymt slöseri med dagen att sova längre än halv åtta på morgonen, vardag som helg.

• Jag köper en hel del kläder på Lindex och då snackar vi inte underkläder....

• Tycker att det känns jobbigt och onödigt att gå på krogen.

• Räknar promenader som träning....



Detta för att bara nämna några. Jaa, ni hör ju själva, det går käpprätt utför.

Idag kom ett fullständigt klockrent citat från vår underbara lilla Linn:

"Det är ett björnhuvud i pappas stjärt"

Och sen:

"Stackars björnen..."


Ok.... Vad ska man säga? Hur tusan fick hon ihop det? Våran snackpåse!!

Behöver jag tillägga att det gav upphov till skratt?

Nu har äntligen den magiska gränsen passerats och min kära vän L gått mer eller mindre public med den underbara nyheten att de ska ha en bebis i vår... vilket i sin tur gör det ok för mig att gratulera här, hoppas jag...?

GRATTISGRATTISGRATTIS!







Jag är såååå glad för din och J´s skull. Det är så underbart! Blir ganska exakt ett år mellan ert underverk och Oskar och hey, det är ju ingenting! Om något år kommer de kunna leka hur bra som helst (förhoppningsvis).

Det enda som är tråkigt är att vi inte fick göra "gravidresan" tillsammans..:). Vi hade ju en sådan bra plan!! Mystiskt det där att inte ens du och jag, som är sådana planeringsmänniskor båda två, lyckades matcha in det, fniss... Eller vänta, det var ju jag/vi som förhastade oss sisådär ett år.... Hehe.

Kram på er ialla fall, bägge två. Vi i Storvik kastar ett gäng snoriga slängkyssar mot Gbg!

När Linn är sjuk, och allt är trist och tråkigt, brukar vi tala om för henne att det här med att vara sjuk faktiskt innebär både för- och nackdelar! De flesta nackdelarna är ju ganska uppenbara - såsom att man mår dåligt och inte orkar leka som man vill, men vad tusan finns det för fördelar??? Jo, man kan exempelvis få åka extra mycket famn, det gillar Linnis. Men framför allt, man kan få äta glass, fast det är en vanlig dag. Och är det något Linn tycker om, ja, då är det glass.

Även jag är totalsåld på glass, talesättet sådan mor, sådan dotter stämmer verkligen i detta fall. Så nu när både jag och Linn går omkring här hemma och låter som ett par kedjerökande, whiskeydrickande farbröder blir det alltså en hel del glass. Det är ju så gott! Och så skönt när halsen är som ett öppet sår... Mer glass åt folket!!

Ikväll blir det Sia´s Pistageglass. Gillar man pistage är detta oslagbart.... Mums!

I dagarna fick Oskar sin första smakportion - potatis mosat i "tuttmjölk". Dramat kan ses nedan.... Smaken var det inget fel på, tror jag, men konsistensen?!? Han gav oss blicken: "Och VAD exakt har ni tänkt er att jag ska göra med detta??"














 


Visst är det totalt oproffsigt, förresten, att jag inte anpassar textstorleken till graden av inzoomning? Så att det ser sådär lagom tattigt och inkonsekvent ut? Bra! Då är jag nöjd. Vill ju inte att någon ska bli avis på mina grymma photoshop-kunskaper...:).

(Eller i det här fallet Picasakunskaper, men skitsamma. Jag vill hursomhelst inte glänsa..:))

Det här med att komma iform igen efter graviditeten.... Alltså, det är ju så trist. För inte så länge sedan sa jag till en tjejkompis (utan barn) att det inte är ett endaste dugg roligare att vara fet när man har en bebis än innan. Visst, man har mindre tid att tänka på eländet, men därmed också mindre tid och energi att göra något åt saken...

Dessutom är det precis lika tråkigt och jobbigt att gå ner i vikt efter att man fått barn som annars. Och det här med amningen gör, för min del ialla fall, varken till eller från. Jodå, amningen kräver energi, vilket gör att man kan äta mer. Men du måste ju fortfarande få ett underskott av energi för att minska i vikt och det är lika jobbigt oavsett hur stor den egentliga energiåtgången faktiskt är. Faktum är att jag tycker att det är svårare att äta mindre än vad jag behöver när jag ammar, fastän jag egentligen kan äta mer än "vanligt". Jag blir så himla hungrig!! Dessutom vill man ju att bebisen, i det här fallet Oskar nudå, ska få bra och näringsrik mjölk. Hmmmm... Tricky. En sjukt tråkig balansgång, är vad det är.

Hursomhelst har jag väl hyfsat återgått till ursprungsform, såhär fem månader efter förlossningen. Jag väger fortfarande ca tre kg mer än innan och måtten är inte som de ska ännu, men ialla fall. Jag närmar mig...:). Till nästa sommar, om inte innan, borde jag vara i bkiniform igen, haha.

Såhär ligger det till för tillfället. Måtten inom parentes är från i mars i år när jag var i nionde månaden respektive från augusti förra året, just innan jag blev gravid med Oskar. Jag knappar in, som sagt!

Bröst: 103       (108) (97) cm
Midja: 71         (85) (66) cm
Höfter: 92        (99) (90) cm
Lår: 52            (56) (51) cm


Om jag jämför med hur det var efter att Linn kom, så var det just midjemåttet som tog längst till att få ordning på. Inte alls konstigt med tanke på all extra hud som finns där nu! Det verkar liksom behövas typ nio månader för att det ska dra ihop sig igen. Trist, men inte mycket att göra åt. Hur beter sig alla kändisar??? Ett mysterium. Man kan ju inte träna bort hud...?

Idag blir Oskar fem månader, minsann. Det har vi firat med att besöka BVC och fått inte mindre än två vaccinationssprutor - en i varje lår. Stackars lillkorven var så himla glad och mysig och charmade både läkaren och BVC-sköterskan totalt och vad fick han för det? Jo, han blev fasthållen och stucken. Jäkligt sjysst. Vad lär det honom om medelålders kvinnor?? Hehe...

Nåväl, med sina 65 cm och 7500 g följer han normalkurvorna exakt. Såklart att vi fått en perfekt bebis, vem trodde väl något annat?? För visst är han väl fullständigt bedårande??


 

Idag kom det.

"Älskar dig, mamma".

Åååååå, min fina, fina, fiiiiiina lilla tös!

(Förvisso sa hon strax efter att hon även älskade Hello Kitty... Förtog väl känslan en liten aning....:). Ibland får man helt enkelt välja att inte höra, hehe..)

Nuförtiden får jag egentid när jag ska till tandläkaren eller sjukgymnasten - vad ska man tycka om det? Är det då man är vuxen på riktigt?

Nåväl, i fredags var jag till tandläkaren. Sist jag var där var för fem år sedan, så det var med rejäl vånda jag gick dit. Hur många hål kan man få på fem år??? Jag har aldrig tidigare haft några, men två graviditeter?? Det är ju allmänt bevisat att tänderna blir sämre då..... Men min karies-relaterade oro var obefogad. Inte ett hår så långt ögat kunde nå. Däremot gnisslar jag tydligen tänder! Rejält också, så nu blev jag rekommenderad att skaffa en bettskena för att spara på emaljen.





Jaha, och vad kostar en sån då? Endast 3000 kronor. Jamen tjoho. Inte nog med att jag snart fyller trettion, jag får dessutom lov att ge mig själv en BETTSKENA i födelsedagspresent. Ingen lyxig handväska, inga tjusiga, opraktiska skor, nänä, en bettskena. Tacktacktack!

Visst, jag är jättetacksam för att inte behöva laga en massa tänder. Men detta hjälpte inte direkt upp min känsla av totalt förfall....