Tusses Blogg

....när man har två små barn att ta hänsyn till. Det senaste halvåret har varit en enda lång sträcka av inställda och ändrade planer, känns det som. Men det är väl tur ändå att prioriteringen är glasklar, annars kanske man inte ska ha barn, kan jag tycka. Dessutom vänjer man sig vid att aldrig riktigt veta om och hur saker och ting man planerat ska bli. Det låter säkert hemskt i någon annans öron, och helt ärligt var det en riktigt jobbig omställning för mig, men nu har jag liksom kapitulerat inför faktumet. Viktigast är ändå att vår lilla familj har det så bra som möjligt. Så småningom kan man kanske hinna ta igen åtminstone en del av det man missar nu.

Senast i raden av ändrade planer var vår lilla semestertripp till Åland. Den blev visserligen av, men vi fick lov att decimera vistelsen till hälften eftersom de lovat sådant risigt väder. Trots detta och en halvtrasig rygg blev det riktigt lyckat. Förvisso är man 100 gånger tröttare efter semestern än innan, men det är smällar man får ta..:).

Trippen till Åland och visiten hos vännen J i huvudstaden fick bli vårt semestrande denna sommar. Mitt (och lillpojkens) besök till Göteborg blev tyvärr inställt..... Hoppas innerligt att vi kan åka senare, i höst, kanske hela familjen då! Saknar min kära L väldigt, väldigt mycket.

Idag far vi, hela familjen, till huvudstaden för en liten semestertripp. Vi är hemma igen på söndag och på tisdag far jag och Oskar med tåget ner till Göteborg. Det blir mycket på en gång, men roligt!! Dock blir det nog inte så mycket datortid, så - på återseende!

Kram!

Jaha, vad säger ni, är det inte nog med sommarvärme nu? Haha, jag vet att jag är ganska ensam om att inte vara vidare förtjust i sommaren, men nu tror jag faktiskt att de flesta håller med mig om att det är väl varmt. Över trettio grader i skuggan orkar man liksom bara med om man är på charter utan andra plikter än att sola, bada och käka färska fikon. Att försöka orka med två överhettade småbarn är INTE skoj.

Jag är som sagt inte speciellt förtjust i sommaren - faktiskt så föredrar jag vintern. Självklart finns det mycket positivt med sommaren, att man inte behöver klä på sig två-tre lager varje gång man ska bege sig ut, exempelvis, men på det stora hela är vintern bättre, tycker jag. Kyla går liksom att skydda sig mot - det är ju bara att klä på sig mer! Vad gör man när man går omkring mer eller mindre naken och ändå spontansvettas? Spolar kallvatten på händer, fötter och ansikte, men sen då?? Visst kan man bada, men inte hela tiden, ju. Nej, typ 20 grader är lagom. Därmed är, enligt mig, september och maj de optimala månaderna.

Oavsett hur synd jag tycker om mig själv i den här värmen så är det ändå värst för Oskar. Han är suuupervarm och svettig i alla små bebisveck och kan ju hursomhelst bara ligga ner. Snutten. Det blir baddning med kall, våt tvättlapp allt som oftast. Det gillar han skarpt - han blir lugn och börjar småjollra. Gos!

Idag har vår lilla familj varit i stallet i Hofors och tittat på när kusin M hopptävlat. Därefter for vi och åt lunch tillsammans med farmor, faster, kusin och farbror T. Trevligt, även om maten var rent ut sagt kass. Om du besöker Hofors - undvik Edskebadets restaurang, det är dagens tips, om du nu inte är ute efter en flottig, smaklös och dyr måltid, that is :).

Nu ska här dammsugas och, så småningom, lagas middag. Ikväll får vi besök - vännen J kommer och stannar över helgen. Roligt, roligt.

Kram på er!

På sätt och vis stämmer det inte alls. Att jag skulle ha varit i någon bebisdimma alltså. Det är nämligen stört omöjligt att gå in i någon behaglig bebisdimma när man förutom bebisen har en (nästan) tvååring att behaga. Hjälp vilket tempo det är här hemma! Hej och hå.... Om man hade anat....:).

Visst är det roligt, och stundtals alldeles underbart, men ännu så länge är det mestadels jobbigt. Linn har blivit fantastiskt krävande sedan Oskar gjorde entré och Oskar, tja, ett spädbarn är ju ett spädbarn. De vill äta jäkligt ofta och gärna åka famn däremellan. Vissa dagar funkar det bara att sova i min eller D´s famn. Då är det lite kämpigt... Det som är mest påfrestande är nog iaf bristen på rutiner. Såhär små barn har ju inga som helst rutiner, hur gärna man än vill tillskriva dem det. Och tro mig, vi har försökt. Men det tar sig - lite smått börjar man kunna ana vissa mönster hos lillkillen, såhär knappt två månader gammal. Det blir ju bättre och bättre, det vet jag ju. Och jag ska för den delen inte gnälla, vi har det fantastiskt bra.

Bloggandet har ju blivit minst sagt lidande de senaste veckorna. Det är helt enkelt så att jag knappt har någon tid alls för mig själv och de korta stunder jag har framför datorn har jag alltid en bebis i famnen som äter. Jag var, tills igår, ganska inställd på att kapitulera helt och lägga ner bloggen. Men så slog det mig att jag ju faktiskt tycker att det är roligt! Roligt att skriva, men framförallt roligt att kunna gå tillbaka och kika och läsa. Ska man verkligen acceptera att bara få lov att lägga ner något man tycker är roligt bara för att man får barn? Nix. Det känns som ett dåligt spår att ta in på. Så jag får helt enkelt se till att ta mig tid här och där! Vi får väl se hur bra det går, men nu finns iaf en ambition. :)

Så - på återseende, mina vänner. Hoppas ni fortfarande kikar in här ibland.