Tusses Blogg

Jag har hunnit ganska långt med mina julklappsinköp och har faktiskt bara D och Linn kvar. De är ju de allra roligaste att köpa till, så det drar jag gärna ut på lite..:). Idag på lunchen slank jag ner på stan och fixade en av D´s julklappar. Hoppas nu han blir glad, min käraste!!

Till Linn har vi redan inhandlat en BRIO-spis, men lite småsaker till ska det bli. Tänk så söt hon kommer vara när hon lagar mat vid sin spis sen!?!






Om hon nu vill låtsas laga mat, förstås! Hon kanske dissar spisen helt och då är det helt ok det med, givetvis. Fast liiite matlagning vore trevligt..:).

Idag har vi varit på besök hos D´s föräldrar där vi blev bjudna på lutfisk till lunch. Bara som den är är ju lutfisken äckligt slemmig, men med alla goda tillbehör blir det riktigt smarrigt! Den dallriga fisken och potatisen ska indränkas i gräddig vitsås, massor av gröna ärtor och knaperstekt bacon. Alltsammans ska sedan kryddas ordentligt med kryddpeppar, såklart. Då blir det mums! Enligt mig, D är långt ifrån övertygad och fick köttbullar av sin mamma istället, som en femåring...;).





Vad säger ni, gillar ni lutfisk? Eller är det en sån vidrig jultradition som ni gärna slopar?

Ikväll har vi adventspyntat, vilket för oss innebär att julgardinerna, adventsljusstakarna och stjärnorna åkte fram. Jag har ägnat flera timmar åt att stryka - något jag innerligt avskyr - och är därför ganska less. Tolv satans julgardiner har jag strukit, varav jag dessutom var tvungen att sy upp sex för att de var nya och för långa. Precis vad man är sugen på en kväll, när man redan är trött och gnällig.....:). Men så fint det blev! Underbart mysigt och juligt.

Nytt för oss för iår är, förutom de nya gardinerna, advenststjärnor på fot. Vi inhandlade dem på Clas Ohlson och de ser ut som nedan. Det fiffiga med dessa är att det förutom stjärnan även medföljde en vanlig, riktigt snygg, lampskärm. På så sätt kan man använda dem året om, om man vill. Praktiskt va? Allt detta för ynka hundra spänn. Det var visserligen kampanj på dem när vi köpte dem, men de var billiga redan innan (250), tyckte jag. Vissa saker är man liksom beredd att betala mer för, helt enkelt för att man tycker att det är värt mer pengar. Så otroligt trevligt det då är att bli positivt överraskad av att det är så billigt!! Tyvärr är det ju ofta tvärtom...





Nu är vi iaf redo för advent!

Det är alltså Linn som i dagarna blir femton månader, på torsdag närmare bestämt. Det är, som nämnts tidigare men tål att nämnas igen, fascinerande hur fort tiden tycks gå. Samtidigt som det känns som att hon alltid funnits här hos oss! Vår underbara snosa....





Jag måste säga att det bara blir roligare och roligare för var dag, att vara mamma. Det händer så mycket hela tiden, det är banne mig knappt så att man hänger med mellan varven! Hon utvecklas så otroligt fort på alla plan - nya ord kommer varje dag, de motoriska färdigheterna förbättras i ett läskigt tempo och hon blir mer och mer en personlighet för varje dag som går. Det är så spännande!





Naturligtvis är det jobbigt också och frustrerande också, eftersom man inte orkar ge så mycket till Linn som man skulle vilja. Orken räcker helt enkelt inte till alltid..... Jag försöker verkligen intala mig att man inte kan göra mer än sitt bästa, men det är inte så enkelt alla gånger. Det är lätt att känna sig som en dålig och otillräcklig mamma när man kommer hem, trött och sliten, har längtat SÅ mycket men ändå inte orkar vara fullt så engagerad som man vill. Fast, det är väl alla föräldrars dilemma....





DÄR är pappa! :)

I eftermiddags samlade jag lite kraft och gjorde pepparkaksdeg. Tanken är att jag även ska baka pepparkakor, såklart, men det är inte jättebråttom. Degen mår bara fint av att stå i kylskåpet ett par dagar. Fåse vilken kväll jag har ork, helt enkelt. Och ja, jag gör min egen deg. Har ett recept från min mormor som är grymt! Jag tycker om att baka och att röra/knåda deg är mer än halva nöjet.





Apropå rubriken så finns det ganska skojiga pepparkaksformar att köpa om man nu vill det. Själv har jag väl tänkt bjuda släkten på mina kakor, så det känns inte helt bekvämt. Men de är fina! :)

Igår for jag inte till sjukhuset för att få min andra dos vaccination. Väl inne på avdelningen möts jag av ett stort plakat: "Vaccination två inställd! Endast EN dos räcker för friska, gravida kvinnor." Härligt.

Såhär i efterhand vet jag ju att detta är information som cirkulerat i media den senaste veckan. Dessutom står det på både smittskyddsinstitutets och landstingets hemsida. Men hänger jag med? Nope. Inte ett dugg. Pucko!

Man kanske borde ta och skaffa tv ändå, hehe?? När folk frågar hur tusan vi (jag och D) hänger med i vad som händer i samhället utan tv brukar jag försvara mig med att jag lyssnar på nyheterna på radion samt läser tidningar. Men detta måste väl ändå ses som ett bevis på att jag INTE hänger med vad som händer..? I synnerhet när ju detta i allra högsta grad gäller mig. Usch.

Äsch, jag stoppar huvudet i sanden ett tag till, tror jag. Trivs alldeles upperligt utan någon tv att glo på. Så det så! Får bli lite flitigare med att läsa webbtidningarna bara . :)

Jag håller tummen (tummarna) hårt, hårt, HÅRT för att allt går bra för min allra käraste syster och den lilla bebisen som är på väg att komma till världen just i detta nu!






Syster ringde på förmiddagen och berättade att vattnet gått och att de var på väg in till förlossningen. Mitt under samtalet fick hon en värk och hejochhå det lät inte roligt!!! Usch, jag vill helst inte påminnas om hur satans ont det gjorde...... Dessvärre får jag ju uppleva det igen inom en inte alltför avlägsen framtid.

Som sagt bara att hålla tummarna och hoppas innerligt att allt går bra för henne och bebisen. Men det är hennes tredje barn så det kanske går av bara farten?? Hehe, kanske inte ändå.

Go Mallan, go Mallan, go Mallan!

Ok, det är väl lika bra att erkänna då, när jag nu snackat om cravings och allt: Jag är gravid igen! Tadaaaaa!


Vi ska alltså ha en liten telning till, i början på maj, med största sannolikhet. Lite tight blir det mellan Linnis och lillbebisen, men så kan det helt enkelt gå, hehe..:). Tänk att Linn ska bli storasyster.... Fantastiskt! Och jag bli tvåbarnsmamma - iiihhh! Lääääskigt!



Tänk att jag ska se ut såhär igen, alltså!?! Det är lika svårt att greppa den här gången, haha...

De senaste veckorna har jag haft ett grymt begär efter sushi. Jag skulle kunna äta det morgon, middag, kväll, precis HELA tiden! Så känns det iaf, fast helt säker kan jag ju inte vara, eftersom jag inte provat..:). Istort sett varje dag här på jobbet, när det börjar närma sig lunchtid, så sitter jag och köpslår med mig mig själv huruvida jag ska dissa matlådan och susa ner till 9:an och köpa sushi till lunch istället. Det är faktiskt ganska jobbigt! En gång har jag fallit till föga, men nästan alltid segrar snålvargen över begäret. Och tur är väl kanske det! Det blir dyrt att käka lunch för sisådär 90 spänn ute varje dag.....

Både jag och D har redan blivit vaccinerade mot den beryktade svininfluensan. D för att han åkte med på ett bananskal när eleverna på hans skola vaccinerades och jag för att jag tillhör en riskgrupp. Visst funderade vi båda en del innan vi tog beslutet att göra det, men det kändes ändå inte som världens största grej. Nu däremot måste (troligen) beslut tas om eventuell vaccination av Linnis. Plötsligt känns det verkligen som världens grej!






Jag tycker verkligen inte att jag är speciellt sjåpig som förälder, men detta känns ändå rätt obehagligt. Alltså, hur mycket vet man om det här jäkla vaccinet egentligen? Ok, jag vet att man utgått från influensavaccin som, mer eller mindre, finns varje år och att inte mycket skiljer dem åt, men det är ändå vissa protein som är nya/annorlunda och inte tusan har man testat det här nya vaccinet på barn! Knappt ens på vuxna, ju.... Kanske tycker ni att jag är blåst som har dessa funderingar men ändå vaccinerat mig själv, men det är så mycket lättare att objektiv när det gäller sin egen hälsa och kropp. Jag vet ju att det finns många fördelar med att så många som möjligt blir vaccinerade! Men när det gäller Linn så känns det genast, hm, jaa läskigt...

Det är inget lätt beslut detta och jag hoppas att det inte blir aktuellt ens. Turerna har ju varit ganska många kring den här jäkla svininfluensan och än är nog inte sista ordet sagt.

Jag vet inte det, jag. Är så himla trött att jag inte direkt känner mig mysig, snarare färdig för slakt. Det har varit full rulle här hemma idag för mig och Linn, med besök av mormor. Vi har kokat ungefär fyra miljarder knäck (en lätt överdrift) som mamma ska ha till julmarknaden hon ska sälja sina grejer på. Hon är ju alltså lite konstnärlig av sig, min mor. Faktiskt riktigt duktig - inte riktigt min melodi, men det är riktigt många som köper hennes alster. Ialla fall så vill hon även ha små söta påsar med knäck att sälja och vem ställer inte upp och hjälper till med lite julpyssel? :) Nu känner jag mig dock mer eller mindre som en knäck, så jag vet inte om det var helt rätt beslut, ändå...





Nu ska jag käka lite saltlakrits och läsa ut min bok. Kommer en recension senare! Har förresten hunnit med att läsa flera böcker under min tid av bloggtystnad, måste nästan ta och babbla lite om dem också...

Ha en skön kväll.

I år har jag en fantastisk längtan till julen. Jag förstår det inte riktigt själv - visst, jag tycker mycket om julen och visst brukar jag längta - men inte på detta vis och redan i början på november? Nja.





Jag har redan köpt nya julgardiner och en del pynt och planerar julklappar och julgodis för glatta livet. Är jag knasig eller är detta beteende normalt? För mig har det inte varit det tidigare, men det här är kanske den nya, husmus:iga Terese?

Hursomhelst. Jag läntar sååååå till julen! Det känns inte som att jag har tid att jobba alls hela december för att jag har så mycket julpyssel jag vill hinna med. Får man ta tjänstledigt, gärna med full lön, för att julpyssla? Tveksamt, eller vad tror ni? :) Men, hur hinner man annars med ett heltidsjobb och en ettåring? Det är pepparkakor, lussebullar, alla tryfflar, brödbak, massvis med olika julkolor, kransar osv, osv. Finns inte en chans att jag kommer hinna med allt detta på de ynka helgerna som är kvar innan jul. Inte om vi dessutom ska hinna med alla julmarknader, jul i Furuvik mm. Dilemma, dilemma, dilemma!

Nu låter jag allmänt besatt, men seriöst, hur fasen hinner folk? Är detta anledningen till att mamma alltid var totalt slutkörd på julaftonen när jag var liten? Med största sannolikhet, ja. Kanske bäst att inte ha tusen krav då? Troligen. Men jag vill! Suck.

Jag har en bra känsla i kroppen och sinnet idag och har haft ända sen jag vaknade. Kan inte riktigt förstå varför, för jag har sovit risigt, har pisslite att göra på jobbet och vädret är trist. Men - det bästa är kanske att inte ifrågasätta, utan att bara vara glad för att man är glad?? Ja, antagligen :).

Sista arbetsdagen för veckan idag, skönt. Längtar så efter min Linnis och det ska bli underbart att få vara hemma hos henne imorgon.
Dagen bjuder inte på några överraskningar, vad jag vet iaf - jobb (eller ja, snarare bristen på jobb), tågresa hem, middag, lek med älsklingar, nattning och sen med största sannolikhet kollapsa i soffan med min nuvarande bok. Det är ungefär så de flesta veckodagar ser ut för mig, hehe. Jag lever ett riktigt wild-life...:).

Hoppas ni alla får en bra torsdag!

Jajäklar om inte lusten att blogga kom tillbaka ialla fall.... Har verkligen inte haft den minsta lilla inspiration eller vilja att skriva något här på bra länge nu, men som tur var tog jag ändå inte bort bloggen. Och nu tror jag banne mig att jag kör igång igen! Jag hoppas att ni har saknat mig - seså, liiiite? :)


Mitt tidigare dilemma - olustkänslan över att vara sådär "dagbokspersonlig" i bloggen när jag inte direkt är anonym - har jag löst genom att helt enkelt starta en annan blogg. Den är helt anonym och utan bilder och där kan jag alltså vara hur personlig jag vill utan att någon vet att jag är jag. Så att säga!

See ya!